Peter Hjörne är ägare av mediekoncernen Stampen, som bland annat äger min morgontidning Göteborgs-Posten. Ifjol tipsade jag på bloggen om en artikelserie i Göteborgs-Posten, en av de mest välskrivna på länge. Författaren var ledarredaktionens Gert Gelotte som varit på resa i ockuperade Palestina. Artikelserien beskrev den verklighet palestinierna lever under.
Det som framförallt utmärkte serien var att den publicerades i just Göteborgs-Posten, som annars har en Israelvänlig linje med bland annat den pro-israeliske journalisten Arne Lapidus anställd som mellanösternkorrespondent. Gelotte säger att han själv var positivt inställd till Israel innan han besökte området och såg Israels förehavanden med egna ögon.
Gelottes artikelserie ledde till konsekvenser från högsta tänkbara håll – sionisten Hjörne. Detta avslöjades i SR:s program Medierna den 5:e juli. Programmet kan laddas ner här. Gelotte avslöjar där att hans artikelserie ledde till att:
Tidningens ägare var inte glad. Och sen blev det en lång serie samtal, sammanträdningar och diskussioner [..] Som jag uppfattar det så förväntas jag ge en förskönande bild av verkligheten. Alltså att ta särskilda hänsyn till den israeliska verklighetsuppfattningen. Och det tycker jag är att linda in sanningen i fetvadd, och det ställer jag inte upp på.
Det hela utmynnade i att Gelotte fick munkavel att uttala sig om mellanösternkonflikten! Detta trots att han är den enda i ledarredaktionen som besökt de ockuperade områdena. När han i våras försökte få en artikel publicerad som byggde på UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Israel/Palestina så stoppades den av GP:s politiske redaktör, som också medverkade på mötena med Peter Hjörne.
Det finns mycket att skriva om mänskliga rättigheter i Israel/Palestina. Inte bara på 1967 års ockuperade områden, utan även för den palestinska minoritet som efter Nakban lever kvar i Israel som andra klassens medborgare. En israelisk tidning rapporterade igår om ett taxibolag där 18 av 23 judiska taxichaufförer sa upp sig när det blev känt att de skulle få en ”arab” som chef (vilket inte är förvånande då 50 procent av israeliska judar skulle vägra arbeta under en arabisk chef).
För en personlig redogörelse om den rasism som drabbar palestinier som är medborgare i Israel rekommenderas Susan Nathans bok Ett annat Israel.
Gelotte har utan problem kunnat skriva ledarartiklar i andra kontroversiella ämnen. Exempelvis förordade han tidigare i år ett förbud mot olympiska spel i diktaturer – inklusive Kina. Men att tala om mänskliga rättigheter i Israel, det får han alltså inte göra. Medier som ingår i Peter Hjörnes mediekonglomerat Stampen kan ses här (läs även Anders S granskning här).
När man diskuterar Israelvinklad media brukar tankarna annars föras till Bonnierpressen. Familjen Bonnier är landets mäktigaste mediefamilj och flera tunga medlemmar skänker regelbundet pengar till apartheidstaten Israel. Peter Hjörne är dock tyvärr en lika stor kålsupare.
Artikelserien som fick Hjörne att se rött finns här: [1], [2], [3], [4]



