Varje attack måste sluta med ockupation, förstörelse och fördrivning.
- Israels landsfader David Ben-Gurion, 1948
Den 14:e maj 1948 är ett datum som för alltid kommer vara inpräntat i det palestinska kollektiva medvetandet. På Palestinas spillror och palestiniernas döda kroppar utropades detta datum apartheidstaten Israel.
Dagen innan hade staden Jaffa, vars civila delar bombarderats i nästan en månad, kapitulerat till de välbeväpnade judiska styrkorna. De 50,000 palestinska invånare som klamrat sig kvar drevs ut. Runt om i landet begicks otaliga massakrer och totalt femhundratrettioen palestinska byar raderades från jordens yta. Än idag pågår kartläggningen av dem.
Staten Israel grundades inte genom ett mirakel från Gud. Den grundades genom ett av historiens största markstölder. Det är svårt för oss att begripa den oerhörda grymhet som palestinierna drabbades av, men det kanske allra mest upprörande är att de än idag, 60 år senare, fortsätter straffas för samma “brott” de gjorde sig skyldiga till 1948 – brottet att de inte var judar.
Otroligt nog finns människor som firar detta. En av dessa är socialdemokraternas partiordförande Mona Sahlin. Sahlin har i år valt att strö salt i de palestinska flyktingarna sår genom att fira 60-årsdagen av den etniska rensningen av deras hemland. Jag är inte socialdemokrat, men om jag vore det skulle jag protestera vilt mot min partiledare, vilket jag vet att andra socialdemokrater gör. Jag brukar inte ha mycket till övers för palestiniernas president Mahmoud Abbas, men jag tycker han gör helt rätt som förklarar de västledare som åker till Israel för att fira Nakban ovälkomna på Västbanken.
Lyckligtvis finns det folk med större integritet än Sahlin. I Storbritannien har ett upprop publicerats i tidningen The Guardian, undertecknat av 100 judiska medborgare som trots deras bakgrund vägrar fira en stat grundad på etnisk rensning. Uppropet i sin helhet kan läsas här. Ett liknande upprop har undertecknats i Sverige.
Även i nordamerika har fredsvänliga judar organiserat sig mot Israel i organisation No time to celebrate, vars blogg kan läsas här. Samtidigt planerar International Solidarity Movement idag släppa 21,915 svarta ballonger över Jerusalem. Medan Mona Sahlin skålar med rasistiska apartheidvänner visar människor runt om i världen solidaritet med palestinierna på denna sorgens dag.
Det finns många böcker som behandlar grundandet av Israel. Bland de mer kända tillhör All That Remains (Walid Khalidi), The Birth of the Palestinian Refugee Problem (Benny Morris) och The ethnic cleansing of Palestine (Ilan Pappé), alla skrivna ur olika perspektiv. Den sistnämnda finns även översatt till svenska.
Att lära av historien är nödvändigt för att förstå sin samtid och framtid. Framförallt måste man förhindra att det händer igen. Salman Abu-Sitta skrev inför 59-årsdagen av Nakban ifjol en utmärkt artikel om flyktingarnas rätt att återvända, ett krav som har ställts av FN varje år sedan 1948. Artikeln sänder ett viktigt budskap: etnisk rensning får aldrig vinna.
EDIT: Fler firande Israelvänner kan ses här.
