60 år sedan den etniska rensningen av Haifa

Haifa är en stad belägen i nordvästra delen av Israel. Likt så många andra städer och byar bär staden på smärtsamma minnen från 1948, året för den etniska rensningen av Palestina. Den 22 april var dagen då Nakbans fasor nådde hamnstaden.

Under början av 1900-talet hade judiska bosättare börjat anlända till staden. De levde till en början i fred med den palestinska befolkningen, men detta ändrades i december 1947. Medan reguljära judiska styrkor då började med sin förintelse av byar på landsbygden, började bosättarna bedriva terrorkampanjer i de palestinska städerna.

Eftersom bosättarna anlänt till Haifa först de senaste årtiondena, hade de byggt sina hus topografiskt ovanför de palestinska stadsdelarna och kunde enkelt beskjuta dem med granater och prickskytte. Andra metoder som användes var att rulla tunnor fyllda med sprängämnen och stålkulor i de palestinska bostadsområdena och att hälla olja blandad med bensin nedför vägarna, en vätska som sattes eld på. Denna terror pågick till april 1948.

I april började de större palestinska städerna falla. Tiberias var den första som rensades på sin palestinska befolkning den 18:e april. Haifa höll ut några fler dagar, tills den intogs av reguljära judiska styrkor. Mordechai Maklef ledde den sk Carmelibrigaden som hade som uppdrag att rensa staden. De order han utfärdade till sina soldater finns bevarade i israeliska arkiv:

Döda varje arab ni träffar på; sätt eld på alla brännbara föremål och tvinga upp dörrar med sprängämnen.

Maklef blev sedermera stabschef för den israeliska armén.

När dessa order genomfördes blev chocken och rädslan så stor att Haifaborna, utan att packa några av sina tillhörigheter eller ens inse vad de gjorde, började ge sig av i massomfattning. I panik begav de sig mot hamnen där de hoppades finna ett fartyg eller en båt för att ta dem bort från staden. Så snart som de hade flytt, bröt sig judiska soldater in i och plundrade deras hus. Historikern Ilan Pappé har beskrivit händelseförloppet i boken Den etniska rensningen av Palestina (sid 112-113):

Under de tidiga gryningstimmarna den 22 april började folk strömma till hamnen. Eftersom gatorna i den delen av staden redan var överfyllda med flyende människor, försökte den arabiska befolkningsgruppens självutnämnda ledare skapa någon sorts ordning i kaoset. Man kunde höra budskapen från högtalare som uppmanade folk att samlas på den gamla marknadsplatsen invid hamnen och söka skydd där tills en organiserad evakuering sjövägen kunde genomföras. ”Judarna har ockuperat Stanton road och är nu på väg hit”, skrällde det från högtalarna.

Carmelibrigadens krigsbok, med en krönika över dess aktioner i kriget, visar föga av samvetsbetänkligheter över vad som hände därefter. Brigadens officerare, medvetna om att folket hade fått rådet att samlas nära hamngrindarna, beordrade sina män att stationera tretums granatkastare på bergssluttningarna ovanför marknaden och hamnen – där Rothschildsjukhuset ligger i dag – och att bombardera folkmassorna som samlats nedanför. Planen var att förvissa sig om att människor inte skulle ångra sig och garantera att flykten skulle gå endast i en riktning. När palestinierna väl var samlade på marknadsplatsen – en arkitektonisk pärla från den ottomanska perioden, täckt med välvda badakiner, men förstörd till oigenkännlighet efter att staten Israel bildats – var de ett lätt mål för de judiska prickskyttarna.

Haifas marknad låg mindre än hundra meter från vad som då var huvudingången till hamnen. Då granatbeskjutningen började, var detta det naturliga målet för de panikslagna palestinierna. Folkmassan bröt sig nu in på hamnområdet och föste undan de poliser som vaktade hamngrindarna. Mängder av människor stormade båtarna som var förtöjda där och började fly från staden.

Boken nämner fasansfulla skildringar från överlevande, om män som trampade på sina vänner och kvinnor på sina egna barn. Båtarna i hamnen överfylldes med levande last. Många välte och sjunk med alla passagerare. Intervjuer med överlevande från Haifa och omgivande byar kan ses här, tyvärr bara på arabiska.

Arbetare vid Haifas hamn. 1930-tal.

 

Haifa var inte den enda staden som drabbades. Av de palestinska städerna i nuvarande apartheidstaten Israel var det bara Nasaret som undkom den etniska rensningen. Det fanns en rensningsorder utfärdad även för Nasaret, men den stoppades av David Ben-Gurion av anledning att i denna Jesu hemstad så ”ser världen på oss”, vilket han skrev i sin dagbok.