366 kränkningar av Libanons gräns

Angry Arab gör en notering från libanesisk press:

You will not read this in your newspapers. Israeli violated Lebanese sovereignty 366 times in less than 4 months.

Alltså, apartheidstaten har kränkt Libanons gräns 366 gånger på mindre än 4 månader.

Se även min bloggpost från april.

Två böcker

Joel Kovel, akademiker och medlem av det gröna partiet i USA, har författat en bok vid namn Overcoming Zionism. Boken distribueras, trots hot och trakasserier från Israellobbyn, av University of Michigan Press.

Kovel, som har judisk bakgrund, intervjuas nu i Democracy Now där han förklarar vilka sionismens realiteter är:

It means signing onto ethnic cleansing. It means — despite everything that has been said about it, it means basically becoming a racist situation, where you’re oppressing an indigenous population and depriving them of their right to existence and then thinking that somehow you can go ahead and have a decent life on that basis. Now, you can’t, in my view. And I join hands with those people who feel that the time has come to basically think of Israel in the same category as South Africa, as a state that just has gone wrong and needs replacement.

Boken har recenserats av Electronic Intifada här och den verkar vara läsvärd. Jinge skrev igår om en annan bok: ”Den etniska rensningen av Palestina” av historikern Illan Pappé, som handlar om Nakban. Jag håller på att läsa denna bok nu.

                                                              Joel Kovel

Fäller Israelfaktorn avgörandet?

Rudy Giuliani och Hillary Clinton är de två kandidater som för närvarande toppar den israeliska tidningen Haaretz ranking kallad ”The Israel Factor”. Detta är även de två mest troliga presidentkandidaterna i valet 2009, så mitt svar på frågan i rubriken blir ja.

Jag har tidigare på bloggen skrivit att Clinton är Israellobbyns favorit och nämnt att Giuliani beblandar sig med nazionister som Daniel Pipes och Norman Podhoretz. Sådant ger resultat. Andra sätt att höja sin ”Israel factor” är att vara aggressiv mot Iran, palestinier och muslimer i allmänhet.

Läs rankingen. Notera att t.om den kandidat som har lägst poäng, Barack Obama, slickar apartheidstatens röv. Alla kandidater vet att det krävs pengar och medieutrymme för att bedriva en framgångsrik kampanj och då måste man ha bra relationer med Lobbyn.

Den öppna hemligheten i Washington

Paul Findley, fd. amerikansk kongressledamot, skriver en intressant artikel om Israellobbyn. Under sin tid i kongressen lärde han sig att arbeta för USA – med ett lysande undantag:

There is an open secret in Washington. I learned it well during my 22-year tenure as a member of the U.S. House of Representatives. All members swear to serve the interests of the United States, but there is an unwritten and overwhelming exception: The interests of one small foreign country almost always trump U.S. interests. That nation of course is Israel.

Han lyfter senare i artikeln fram Walt och Mearsheimers bok. Författarna har fått utstå häftiga attacker från Israels advokater och han känner sympati för dem:

I know what it is like to be targeted in this way. In the last years of my long service in Congress, I spoke out, making many of the points now presented in the Mearsheimer-Walt book. In 1980, my opponent charged me with anti-Semitism, and money poured into his campaign fund from every state in the Union. I prevailed that year but two years later lost by a narrow margin.

Efter den politiska karriären skrev Findley boken They Dare to Speak Out som handlar om andra som sagt ifrån mot Lobbyn. Han sitter numer som styrelseledamot för organisationen If Americans Knew som är kritisk mot det massiva amerikanska stödet till apartheidstaten.

             Paul Findley

Inget åtal för folkmordskommentarer

Palestinier kallades bl.a. ”djävulens avkommor” och ”lägre stående än kackerlackor”.

Inte av judiska bosättare på Västbanken, utan av kommentatorer på vår egen utrikesminister Carl Bildts blogg.

Uppmaningar till folkmord på palestinier tilläts ligga kvar där i tre månader. Trots att de utgjorde grova lagbrott blir det dock inget åtal mot utrikesministern.

Såhär kan ett krig mot Iran se ut

Denna slideshow visar bilder från Israels omänskliga och barbariska bombningar av Libanon sommaren 2006.

Personen som sammanställt den vill varna för att vi kan få se liknande bilder vid ett amerikanskt anfall mot Iran.

Bilder: Paolo Pellegrin från boken Double Blind.
Musik: Patti Smith från sången Qana.

Blair erkänner att han blev chockad

Under sin tid som premiärminister förlitade sig Tony Blair på mellanösternsändebudet Lord Levy, vilket uppenbarligen inte gav honom rätt information. Numer spenderar han själv tid i området på uppdrag av den sk. kvartetten:

He was shocked by what he was told about conditions in Hebron and diplomats say he was genuinely taken aback by his trip to the West Bank sector of the Jordan Valley – where Palestinians are allowed to dig wells only a third as deep as Israelis – at the exploitation of resources by the rich Jewish agricultural settlements at the expense of closed in Palestinian farmers. And he has been privately dismissive – rather more so perhaps than he was as Prime Minister – of the argument by some Israelis that security comes first, with economics and a political deal well behind it.

Artikeln kan läsas här. Även de hårdaste hjärtan kan tina upp när de med egna ögon betraktar situationen för palestinierna.

Jerusalem Post skryter om judisk makt

Vanity Fair är klar med sin årliga ranking av världens 100 mest inflytelserika personer. Det handlar om finansmän och mediemoguler, förläggare och image makers som formar miljarder människors liv över hela jordgloben.

Den israeliska tidningen Jerusalem Post har studerat listan och kommit fram till att strax över hälften av personerna på listan är judiska, trots att judar endast utgör 2 promille av världens befolkning. En mycket stor överrepresentation.

Det finns även grupper som är underrepresenterade i makteliten. Endast 2 personer på listan är svarta och endast 8 är kvinnor.

Rasistprofessor gör klargöranden om Gaza

Arnon Soffer är en professor med uppdrag att ”räkna araber och judar” och ge rekommendationer till israeliska regeringar och ministerier. Jag nämnde honom i min recension av boken Blood and Religion, i vilken han intervjuades.

Soffer medverkade år 2004 i en annan intervju. I denna, som gav upphov till artikeln ”It’s demography stupid”, gav han upphov till så extrema åsikter att han t.om. lyckades orsaka kontrovers i apartheidstaten Israel. Soffer tycktes nämligen förespråka folkmord:

When 2.5 million people live in a closed-off Gaza, it’s going to be a human catastrophe. Those people will become even bigger animals than they are today, with the aid of an insane fundamentalist Islam. The pressure at the border will be awful. It’s going to be a terrible war. So, if we want to remain alive, we will have to kill and kill and kill. All day, every day.

Nu, tre år senare, gör han dock några klargöranden:

That statement caused a huge stir at the time, and it’s amazing to see how many dozens of angry, ignorant responses I continue to receive from leftists in Israel and anti-Semites abroad, who took my words out of context. I didn’t recommend that we kill Palestinians. I said we’ll have to kill them.

Kursiveringarna är inte mina, utan Soffers. Han säger sig alltså inte rekommendera att Gaza förvandlas till Auschwitz eller Sabra och Shatila, utan säger bara att detta måste ske.

        
                   Gaza                                                         Sabra och Shatila

Sitautionen i Gaza är dock redan idag en humanitär katastrof. De flesta invånare äter endast en måltid per dag, ofta bestående av te, bröd och tomater. Jimmy Carter nämnde i sin bok ”Palestine: Peace not Apartheid” att situationen var lik den i fattiga länder i Afrika söder om Sahara.

Sedan Carters bok utkom i november 2006 har det bara blivit värre. Igår kunde man läsa i The Guardian att industriell produktion minskat med 90 procent i Gaza under 2007 till följd av den israeliska blockaden. Jordbruksproduktionen har minskat med 50 procent.

Rasister och selektiva krav på yttrandefrihet

Nazigruppen NSF den 15:e september, manifesterandes för yttrandefrihet i samband med den sk Muhammedhunden:

 
Samma nazigrupp den 6:e oktober, hyllandes en yx- och kofotsattack mot konstutställningen History of sex:

 
Det står alltså klart att NSF i princip bara vill ha yttrandefrihet när den i grumliga syften kan riktas mot minoriteter.

Nu är lyckligtvis detta en ytterst marginaliserad grupp, men de selektiva tankegångarna kan kännas igen även på andra, mer inflytelserika, håll. Tidningarna skriver spaltmeter om yttrandefrihet när det ritas Muhammedbilder men är tysta när exempelvis förintelseförnekare döms till fängelse i ett antal europeiska länder.

Eller för att åter anknyta till den senaste konstattacken. Tänk tanken att en grupp islamister hade gått till angrepp mot Lars Vilks Muhammedhund beväpnade med yxor och kofötter – det skulle blivit en världsnyhet. Ropen på yttrandefrihet skulle ljuda från Stockholm till Paris till New York. Nu har det inte fått mycket uppmärksamhet alls.

Jag har tidigare skrivit i ämnet här.

September

Antalet dödade palestinier hamnade denna månad på 34.

Under samma period dödades 1 israel. En ockupationssoldat.

Krigshetsare i fokus

The Telegraph skrev i fredags om David Wurmser, en av arkitekterna bakom USA:s krig i Irak och fram till nyligen rådgivare i mellanösternfrågor till vicepresident Dick Cheney.

I artikeln framkommer information om ett dokument Wurmser ska ha skrivit tillsammans med andra amerikanska Israel-firsters åt Israels dåvarande premiärminister Benyamin Netanyahu:

Its authors, who also included Richard Perle, a leading light in neoconservatism, Mr Feith, and Mr Wurmser’s wife Meyrav, advocated pre-emptive strikes against Iran and Syria and the abandonment of traditional ”land for peace” negotiations with Palestinians.

Wurmser själv hävdar att han agerar i västvärldens intresse, vilket naturligtvis är skitsnack. Han är, precis som Perle och Feith, en sionist som inte drar sig för att offra andras barn för att tillgodose apartheidstatens strategiska mål.

P.S. Wurmsers fru Meyrav är medgrundare av den ökända desinformationsgruppen MEMRI.

Wurmser på bilden längst till vänster

 

Det senaste klusterbombsoffret

Israel avrundade sitt monstruösa krig mot Libanon ifjol med att förvandla södra delen av landet till ett minfält. Bomber innehållande över en miljon kluster sköts mot byar och åkermark. Detta har nu pojken Ali fått erfara:

 
Well, `Ali Daqduq, 6, was not wealthy. He did not fly in private jets, and no statements about his death will come out of the White House or out of that lousy group called the Socialist International. Daqduq died on his first day of school for the year. He was killed by a cluster bomb left in South Lebanon by the Israeli occupation army.

Texten hämtad från Angry Arab.

Seymour Hersh talar klarspråk

Journalisten Seymour Hersh, mest känd för sitt avslöjande av Song My-massakern i Vietnam ‘69, har intervjuats i Democracy Now. En av frågorna handlade om varför Hillary Clinton har en sådan arrogant och krigisk inställning till Iran:

Money. A lot of the Jewish money from New York. Come on, let’s not kid about it. A significant percentage of Jewish money, and many leading American Jews support the Israeli position that Iran is an existential threat. And I think it’s as simple as that. When you’re from New York and from New York City, you take the view of – right now, when you’re running a campaign, you follow that line. And there’s no other explanation for it, because she’s smart enough to know the downside.

Jag har tidigare skrivit om Hillary och hennes donatorer här. Lobbyn handlar naturligtvis om mycket mer än pengar, men pengar spelar en viktig roll med tanke på de dyra valkampanjerna.

Wesley Clark, en tidigare års presidentkandidat, har varit inne på samma spår som Hersh då han sagt att ”New-York money people” pressar för krig mot Iran. Detta uttalande ledde till anklagelser om antisemitism. Hersh, som själv har judisk bakgrund, slipper förhoppningsvis sådana anklagelser.

Desmond Tutu, Sydafrika och Palestina

Fredspristagaren och apartheidmotståndaren Desmond Tutu har varit på Sverigebesök. Han intervjuades i dagens ”Rakt på med K-G Bergström”.

Frågorna handlade om Burma, Zimbabwe, vapenaffärer och bojkotten som fick den vita etnokratin i Sydafrika på fall. Dock frågades han inte om sin inställning till den judiska etnokratin i Palestina. Medan mediebevakningen av Burma är stor är nämligen Israels brott så rutinmässiga att de knappt nämns överhuvudtaget.

Tutu har dock i en tidigare artikel i Guardian berört frågan. Han beskriver där hur en resa till området påminde honom om apartheideran i sitt hemland och han är kritisk till att man i världens enda supermakt inte vågar kritisera Israel av rädsla för Lobbyn:

People are scared in this country [the US], to say wrong is wrong because the Jewish lobby is powerful – very powerful. Well, so what? For goodness sake, this is God’s world! We live in a moral universe. The apartheid government was very powerful, but today it no longer exists. Hitler, Mussolini, Stalin, Pinochet, Milosevic, and Idi Amin were all powerful, but in the end they bit the dust.

Själv rekommenderar Tutu en internationell bojkott av Israel. Jag håller med honom.

Tutu, Mandela, Arafat och Israel

 
Succén med bojkotten mot Sydafrika är en av de lärdomar man bör dra från historien. Genom ett idogt arbete från gräsrötterna vände sig till slut hela världen mot rasistregimen. Man accepterade inte bantustanerna eller att en stor del av Sydafrika reserverades som vit/arisk stat, utan drev kompromisslöst kravet på lika rättigheter för alla medborgare. Nelson Mandela fick sitta 27 år i fängelse för att han vägrade ta avstånd från ANC:s motstånd, men det gav resultat.

Israel var länge en av apartheidregimens närmast allierade och än idag blir Nelson Mandela kallad en ”svart nazist” av frispråkiga sionister i Jewish Task Force.

EDIT: St. Thomas University i USA avbokar nu ett tal av Desmond Tutu med hans Israelkritik som motiv (Thomas administrators—concerned that Tutu’s appearance might offend local Jews—told organizers that a visit from the archbishop was out of the question). Förväntar mig ett avgrundsvrål om yttrandefrihet från bombliberaler och Bonnierpress.

Tänk på barnen

År 5767 i den judiska kalendern har nyss avslutats. Den progressiva israelen Gideon Levy skriver i samband med detta en artikel om de barn som mördades under året. 92 palestinska och 0 israeliska. Artikeln är välskriven och gripande.

En av barnen, 14-åriga Dan Hamad, dödades i sömnen av en fallande betongpelare när huset träffades av en israelisk missil. Hennes mor förlorade därmed sin enda dotter. Levy besökte platsen nästa dag:

Outside, I remarked to the reporter from French television who accompanied me that this was one of those moments when I felt ashamed to be an Israeli. The next day he called and said: ”They didn’t broadcast what you said, for fear of the Jewish viewers in France.”

Våra liberaler skulle kunna ropa självcensur, men det gör de inte.

Emellertid mördar apartheidstaten vidare under samma skamliga medietystnad. Den senaste veckorapporten från PCHR visar på 13 döda och 47 skadade.