Bosättare, brandsabotage och vattenstöld

I fredags brände judiska bosättare 300 dunam palestinsk odlingsmark tillhörande byn Tiqua nära Betlehem. Bland annat totalförstördes drygt 400 olivträd i sabotaget. Då 80 procent av byns invånare försörjer sig på jordbruk innebär det svåra ekonomiska bekymmer för dem.

I sin rapportering om incidenten nämner IMEMC en intressant fakta om vattentillgången för de palestinier som bor nära den aktuella bosättningen:

Similar to other Israeli settlements in the West Bank, the Bethlehem area settlements, do not only occupy land seized by force from Palestinians, but also control the water resources in the area. Palestinians buy their water from an Israeli company, and pay 8 times the amount an Israeli settler would pay.

Jag har tidigare skrivit om Israels vattenstölder i en längre bloggpost här.

Dagen efter sabotaget i Tiqua drogs för övrigt olivträd upp med rötterna i närheten av Nablus. Träden fördes till en annan judisk bosättning.

                            Olivträd                                                      Bosättarpöbel

Israels agenter hetsar till krig, USAs politiker spelar med

Det land som ligger i farozonen för ett amerikanskt anfall nu är Iran. Precis som inför Irakkriget är det Israellobbyn som genom media och politiskt inflytande driver på hetsen. De senaste veckorna har flera oroväckande uttalanden gjorts.

I månadsskiftet skrev mediemannen och medarbetaren för American Jewish Committee Norman Podhoretz en artikel med den provocerande rubriken:

The Case for Bombing Iran: I hope and pray that President Bush will do it.

Podhoretz vill naturligtvis se kriget för att det skulle gynna Israels intressen, men motiverar istället med att Västvärlden är i krig mot ”islamofascism”. Podhoretz – som förresten är styvfar till Elliot Abrams som jag nämnde i föregående bloggpost – framträdde i samband med sin artikel i israelisk TV där det nämns att han kommer tilldelas priset Guardian of Zion.

En annan Israel-Firster, den demokratiske presidentkandidaten Joseph Lieberman, förespråkar också krig även om han använder ett annat svepskäl. Han sade för en vecka sedan att:

I think we have to be prepared to take aggressive military action against the Iranians to stop them from killing Americans in Iraq.

USA som land har dock absolut ingenting att tjäna på att gå i krig – ett krig skulle utmynna i ännu ett kaos à Irak. Det vore en katastrof både för amerikansk ekonomi och dess anseende i världen. Hur mycket olja det än finns i Iran kommer USA alltså aldrig att tjäna på ett militärt angrepp.

Trots detta vågar vågar skrämmande nog inga amerikanska politiker sätta emot krigshetsarna, trots att de vet att ett krig vore en katastrof för USA. Detta kan illustreras av en debatt för ett par veckor sedan där republikanska presidentkandidater tillfrågades av moderatorn – den förre AIPAC-mannen Wolf Blitzer – om de var redo att använda kärnvapen i ett förebyggande anfall mot Iran.

9 av 10 presidentkandidater såg kärnvapen som ett alternativ. Den ende som motsatte sig var kandidaten Ron Paul. Om kärnvapen används mot Iran kommer det vara första gången sedan andra världskriget och de sionistiska krigshetsarna kommer ha gjort sig skyldiga till ett brott som aldrig kan förlåtas.

Jag har tidigare skrivit i ämnet här och här.

William Kristol, Richard Perle, Ari Fleischer, Paul Wolfowitz, Elliot Abrams och Douglas Feith
- Några av strategerna bakom det förra kriget, mot Irak

”Jag gillar detta våld”

Citatet i rubriken kommer från David Welch, amerikanskt sändebud i mellanöstern, och syftar på de inbördes striderna mellan palestinier. Det avslöjas i en hemligstämplat FN-rapport där författaren Alvaro de Soto menar att ”U.S. officials clearly pushed for a confrontation between Hamas and Fatah”. Bland amerikanerna har Israel-Firstern Elliot Abrams spelat en stor roll.

Guardian skriver mer om de Sotos rapport, som bland annat kritiserar FN:s undfallenhet för amerikanska påtryckningar:

The highest ranking UN official in Israel has warned that American pressure has ”pummelled into submission” the UN’s role as an impartial Middle East negotiator in a damning confidential report.

Det kanske mest uppenbara resultatet av påtryckningarna är den vidriga och förödande blockaden mot palestinierna, som i kombination med amerikanskt hetsande och rustande av Fatah lett till att Abrams och co är glada idag.

      Elliot Abrams med Ehud Olmert                                 Alvaro de Soto

Sexdagarskriget och krigsövningar på Golanhöjderna

För drygt 40 år sedan startade sexdagarskriget, då Israel efter ett blixtkrig i nazismens anda lade beslag på de sista 22 procenten av Palestina.

Månaderna innan hade man gjort provokativa räder in i sina grannländers territorium. Bland annat hade man flygit över Damaskus samt anfallit staden Sammu i närheten av Hebron på Västbanken. Provokationerna var särskilt tydliga mot Syrien och den 15 maj deklarerade Yatzak Rabin, som senare skulle bli premiärminister, att ”The moment is coming when we will march on Damascus to overthrow the Syrian government”.

Det land som kom att hamna i centrum blev dock Egypten. Egypten hade nyligen (1956) attackerats av Israel varefter man bildat en försvarspakt med Syrien. Som svar på Rabins uttalande stängde man av Tiransundet för israelisk sjöfart samt flyttade två armédivisioner till Sinai (som ligger nära gränsen till Israel). Bägge åtgärder var symboliska – inget israeliskt handelsfartyg hade passerat Tiransundet de senaste två åren och om soldaterna i Sinai citerar jag den senare premiärministern Menachem Begin:

The Egyptian army concentrations in the Sinai approaches do not prove that Nasser was really about to attack us. We must be honest with ourselves. We decided to attack him.

Som Begin sade i den sista meningen, så använde Israel de egyptiska truppförflyttningarna som svepskäl till att gå i krig. Den 5 juni startade anfallet. Syftet var bland annat att försvaga Egypten, lägga Östra Jerusalem under judiskt apartheid samt att röva åt sig de vattenrika Golanhöjderna. Syftet uppfylldes.

Likt förbaskat fortsätter dock Israels advokater att hävda att anfallet var ”i självförsvar”. Arne Lapidus, mellanösternkorrespondt för Göteborgs-Posten samt skribent i tidskriften Judisk Krönika, skriver att ”Den 5 juni 1967 var det lilla Israel inringat” och nämner till och med liknelsen med David och Goliat (där araberna förstås är Goliat) i en extremt vinklad artikel.

Nu, 40 år efter kriget, genomför Israel krigsövningar på gränsen mot Syrien. Med tanke på Israels reaktion på de egyptiska gränstrupperna 1967 – har Syrien nu rätt att starta blixtkrig, erövra hela Israel, fördriva judiska invånare och införa grova apartheidsystem mot alla dem som blir kvar?

Nutida israeliska trupper på Golanhöjderna

 
EDIT: Bloggen Motbilder har en bra bloggpost om sexdagarskriget.

Citat från rättegång

Det gäller mordet på en palestinsk taxichaufför.

I felt nothing. It was like slaughtering an animal. The Arabs are like animals. They have no souls, they are like animals.

För statistik om den avgrundsdjupa rasism som genomsyrar den sionistiska staten, se en tidigare bloggpost här.

Israeliska rabbiner förespråkar folkmord

I förra veckans Jerusalem Post kan läsas om ett brev skrivet av Mordechai Eliyahu, en av de mest kända rabbinerna i Israel. Brevet är minst sagt vidrigt:

Eliyahu ruled that there was absolutely no moral prohibition against the indiscriminate killing of civilians during a potential massive military offensive on Gaza aimed at stopping the rocket launchings.

The letter, published in Olam Katan [Small World], a weekly pamphlet to be distributed in synagogues nationwide this Friday, cited the biblical story of the Shechem massacre (Genesis 34) and Maimonides’ commentary (Laws of Kings 9, 14) on the story as proof texts for his legal decision.

According to Jewish war ethics, wrote Eliyahu, an entire city holds collective responsibility for the immoral behavior of individuals.

Eliyahus son, även han chefsrabbin, gör några förtydliganden om hur massmorden bör gå till. Han menar att Israel inte bör gå in i Gaza med marktrupper, eftersom detta skulle kunna riskera judiska liv. Gazaborna ska istället bombas med bombmattor.

Tidigare har Ovadia Yusuf, Israels näst mäktigaste rabbin, varit inne på liknande banor. Han har dock inte bara förespråkat folkmord på palestinierna, utan på alla araber.

Legitima mål enligt Eliyahu och hans vänner

 

Flygkapning var israelisk hasbara?

Det gäller 1976 års kapning av ett Air France plan med flera israeliska passagerare. Kaparna flög planet till Uganda, där passagerarna succéartat fritogs av israeliska kommandosoldater i vad som kom att kallas Operation Entebbe.

Nu, 30 år senare, kommer dock ett anmärkningsvärt avslöjande:

A UK government file on the crisis, released from the National Archives, contains a claim that Israel itself was behind the hijacking.

Syftet ska ha varit att sprida hasbara mot palestinierna:

The operation was designed to torpedo the PLO’s standing in France and to prevent what they see as a growing rapprochement between the PLO and the Americans.

De israeliska kommandosoldaterna dödade dussintals ugandier samtidigt som endast en israelisk soldat föll offer. Mer detaljer kan ses här, där bloggaren Gudmundson skrivit extatiskt om operationen. Tråkigt för Gudis om nu israelerna fuskade..

Propagandafilmer om den israeliska operationen