Expos prioriteringar

Stiftelsen Expo grundades 1995 för att studera och kartlägga antidemokratiska, högerextrema och rasistiska tendenser i samhället.

Ett hedersvärt initiativ, särskilt då det görs på ideell grund. Jag läser själv frekvent Expo för att hålla mig uppdaterad om landers högerextremister. Jag ställer mig dock tveksam till en del av stiftelsens nyhetsprioriteringar. Det kan exemplifieras av följande jämförelse:

År 2003 – en sverigedemokrat skriver ett antisemitiskt brev. Nyheten blir stor i Expo och permamenteras i dess researchpaket om sverigedemokraterna. Uppmärksamheten leder till att sverigedemokraten utesluts ur partiet. En annan sverigedemokrat som försvarar honom utesluts också.

År 2007 – en sverigedemokrat yrkar på partiets riksårsmöte på ett förbud av islam. Förslaget drar stora applåder. Det blir dock inte ens en notis i Expo. Är inte förslaget antidemokratiskt och högerextremt? Hur skulle Expo reagerat om förslaget handlat om ett förbud av judendom?

Jag vill inte förminska det arbete Expo gör, men vill ändå ge en tankeställare. När man ger olika prioritet åt olika folkgrupper, kan inte det också vara en form av rasism?

Jinge har tidigare haft liknande funderingar.

Israel – värre än apartheid

Rubriken kommer från en debattartikel skriven av den sydafrikanske ministern Ronnie Kasrils. Han besökte nyligen Västbanken och Gaza och beskriver det som en surrealistisk resa tillbaks till den forna apartheideran i Sydafrika:

The West Bank, once 22% of historic Palestine, has shrunk to perhaps 10% to 12% of living space for its inhabitants, and is split into several fragments, including the fertile Jordan Valley, which is a security preserve for Jewish settlers and the Israeli Defence Force. Like the Gaza Strip, the West Bank is effectively a hermetically sealed prison. It is shocking to discover that certain roads are barred to Palestinians and reserved for Jewish settlers. I try in vain to recall anything quite as obscene in apartheid South Africa.

Kasrils betonar att palestinsk enighet och internationellt stöd är viktigt för motståndet mot Israel:

South Africa’s colonial-apartheid order lasted 350 years. The Zionist colonial-settler project stems from the 1880s. The Israeli ruling class, corrupt and with no vision, can no longer rule in the old way. The ­Palestinians are not prepared to be suppressed any longer. What is needed is Palestinian unity behind their democratically elected national government, reinforced by popular struggles of Palestinians and progressive Israelis, supported by international solidarity.

Att det internationella samfundet säger ifrån är extra viktigt nu när Israels statsterror mot palestinierna pågår som värst. Idag har fem palestinier mördats i det israeliska blitzkrieget mot Gaza. Många andra har kidnappats, däribland en minister i regeringen.

                           Sydafrikas gamla flagga                           Yassir Arafat med Nelson Mandela
 
 
P.S. Israel var länge en av apartheidregimens närmast allierade. Än idag blir Nelson Mandela kallad en ”svart nazist” av extrema sionister i Jewish Task Force.

Nazionist invald i SD:s partistyrelse

Sverigedemokraterna hade årsmöte förra veckan. Upptrappningen till årsmötet kantades av att partiet hade svårt att finna lokaler. Detta efter att deras bokade hotell i Nacka utsatts för bombhot (möjligtvis var det partiet självt som låg bakom detta bombhot, läs mer i nyhetsmagasinet Fokus).

Hursomhelst så blev årsmötet till slut av och en ny partistyrelse valdes. En av de nyvalda styrelsemedlemmarna blev ingen mindre än Kent Ekeroth. Han valdes som ”internationell sekreterare”. Denne Ekeroth är en av de judiska Lundungdomar som grundade den grova hatföreningen FIDIM, som jag skrivit om tidigare (läs!). Det är en förening som hyllar Israel och hetsar mot islam.

Övrigt som antogs under sverigedemokraternas årsmöte var att bidrag till religiösa friskolor ska stoppas – om de inte är kristna eller judiska.

Suspect Paki ger perspektiv

(Kopierat från hans blogg)

Buried later in the article which humanised the poor suffering Sderotian beneficiaries of ethnic-cleansing was this little statistic:

She was the eleventh person to be killed by a rocket fired from Gaza at Israel in the last three years. Around 50 Palestinians have been killed in Israeli reprisals in the last week.

11 Israelis killed in three years by rocket fire.
50 Palestinians killed in the last WEEK.

Lilla sjöjungfrun

Lilla sjöjungfrun i Danmark beklädd med slöja – med all sannolikhet ännu en protest mot islam i Europas mest islamofoba land. Den pro-israeliska och hatiska bloggen TMQ2 har dock en annan synvinkel:

För några år sedan ikläddes sjöjungfrun en burka med trycket ”Turkiet i EU?”. Undrar om det var den muslimska världskonspirationen som låg bakom då också.

Palestinsk taxichaufför lustmördad

Mordet skedde i Jerusalem för en vecka sedan och två bröder har arresterats. I egenskap av judar hade dessa nyligen utnyttjat den öppet rasistiska lagen ”law of return” och flyttat till Israel från Frankrike.

Brodern som utförde mordet tog sig till Östra Jerusalem för att hitta en arabisk taxichaufför att döda. Offret blev den 35-årige fembarnsfadern Taysir Karaki. Karaki lurades att köra till israelens hem, där hans hals skars av.

Mordet är en konsekvens av den av den sionism som genomsyrar Israel (se tidigare bloggpost här). Parlamentsledamoten Said Naaffa säger några väl valda ord:

Demonisation and incitement against the Arab public give this kind of act its legitimisation. Turning words into actions was just a matter of time.

Mördaren erkände och var nöjd i domstolen

 
 
Samtidigt fortsätter Israels statsterror mot palestinierna i Gaza – igår mördades 13 människor i israeliska flyganfall. Många dog när ett hus tillhörande den palestinske parlamentsledamoten Khalil al-Hayas hus attackerades. Idag har ytterligare fyra palestinier fallit offer.

Domstol skapar demografiskt hot

Med tanke på att Israel är en apartheidstat besatt av att ha en judisk majoritet är denna nyhet högst ironisk:

A rabbinical judge ruled recently that a woman who converted to Judaism 15 years ago was no longer Jewish, and that her children, who were born after she had already converted, were also not Jewish.

Den berörda kvinnan och hennes barn blir alltså nu demografiska hot och får finna sig i att leva som andra klassens medborgare i Israel.

Krossandet av palestiniernas ekonomi

En FN-rapport för 2006 avslöjar dystra siffror om den pågående utsvältningen av det palestinska folket. Sedan blockaden mot palestinierna och stölden av deras skatte- och tullintäkter inleddes har bruttonationalprodukten, BNP, minskat med hela 35 procent. Denna minskning är större än den som skedde i Europa under alla depressionsår på 1930-talet sammanlagt. Arbetslösheten ligger på 40 procent.

Det har gått så långt så att till och med Världsbanken reagerar. En rapport för några dagar sedan kritiserade att palestinierna stängs ute från över 50 procent av Västbanken, område som judiska bosättare har kontroll över. Den mark palestinierna får använda är indelade i 10 isolerade zoner som kan liknas vid Sydafrikas tidigare bantustaner.

Västbanken genomkorsas av vägar som endast judiska bosättare får använda. Dessa sträcker sig sammanlagt 700 km och det är i de flesta fall brottsligt för en palestinier att ens korsa dem. På de vägar palestinierna får använda finns istället sammanlagt 546 vägspärrar och checkpoints utplacerade av ockupanterna, som försvårar det dagliga livet. Världsbanken nämner detta, men även att:

While physical impediments are the visible manifestations of closure, the means of curtailing Palestinian movement and access are actually far more complex and are based on a set of administrative practices and permit policies which limit the freedom of Palestinians to move home, obtain work, invest in businesses or construction and move about outside of their municipal jurisdiction

Allra värst är situationen dock i Gaza – Israels koncentrationsläger. Där lever hela 80 procent på mindre än 1 dollar per dag och fattigdomen liknar den i de fattigaste länderna i Afrika söder om Sahara. Israels utarmande av vattenbiståndet, som jag skrivit tidigare om här, drabbar befolkningen särskilt hårt.

 

                   Fiskare hindras utöva sitt yrke i Gaza                    Soldat med beväpnad bosättare
 
 
Inte mycket av detta tas dock upp i svenska medier. Arne Lapidus, mellanösternkorrespondent för Göteborgs-Posten samt skribent i tidskriften Judisk Krönika, gottar sig istället med en vinklad artikel om att palestinierna står nära inbördeskrig.

59 år sedan den stora katastrofen

Den 14:e maj 1948 är ett datum som för alltid kommer vara inpräntat i det palestinska kollektiva medvetandet. På Palestinas spillror och palestiniernas döda kroppar grundades detta datum apartheidstaten Israel.

Dagen innan hade staden Jaffa, vars civila delar bombarderats i nästan en månad, kapitulerat till de välbeväpnade judiska styrkorna. Av ursprungliga 75,000 invånare återstod då endast 4,500. Resten hade drivits ut eller flytt i panik. Runt om i landet begicks otaliga massakrer och otaliga palestinska byar raderades från jordens yta. Än idag pågår kartläggningen av dem.

Palestinska flyktingar. Notera frånvaron av män på den högra bilden.

 

Det är svårt för oss att begripa den oerhörda grymhet som palestinierna drabbades av, men överlevarna lider fortfarande fysiskt och psykiskt av sviterna. Det kanske allra mest upprörande är att de än idag, 59 år senare, fortsätter straffas för samma ”brott” de gjorde sig skyldiga till 1948 – brottet att de inte var judar.

Av denna enda anledning tvingas nämligen miljontals palestinier – nakbaöverlevare samt deras barn och barnbarn – sitta och ruttna i flyktingläger. Detta naturligtvis i strid med FN:s krav och villkor som överhuvudtaget lät Israel bli medlem i organisationen.

Det finns mycket att skriva om rätten till återvändande, men jag har ont om tid och klipper därmed istället in en artikel av Salman Abu-Sitta i ämnet som publicerades i Guardian i slutet av mars. Fetmarkeringarna är hämtade från bloggen Palestinian Pundit, men hela artikel är läsvärd.

This split-personality theme has been infamously adopted by Benny Morris who pored over hundreds of declassified Israeli files. Morris confirmed in minute detail that, in 1948, Israeli invasion forces committed massacres, expelled Palestinians, destroyed their villages, looted their property, burnt their crops, poisoned their wells and shot on the spot any Palestinian who tried to return to his home. Referring to the remaining minority, Morris then solemnly declared that he was sorry that Ben Gurion ”did not finish the job”.

Both Alex Stein and Menny Morris escape from the fact, slowly seeping into the western conscience, that Palestinians were – and are today – subject to the most massive, comprehensive, meticulously planned and executed and continuous ethnic cleansing operation in modern history. This has long been denied by Israeli historians. A notable exception is a brave and honest Israeli historian, Ilan Pappe.

The sensation created by Benny Morris’s revelation about al-Nakba, grudgingly accepted by some Jews, is a stark measure of how the west was taken in by the Zionist propaganda for several decades. The Palestinians do not know whether to laugh or cry, for the ”revelations” are only some of what they have been saying all along since 1948. Hundreds of thousands of refugees gave graphic details of their plight but these were dismissed by the Zionist Europeans as ”a figment of oriental imagination” until an Israeli historian found damning evidence in Israeli files.

Facts have a way of surfacing. The facts, documented on maps and records, show that in 1948 Israelis depopulated the Palestinian inhabitants of 675 towns and villages, that their land represents 93% of Israel’s area; that half of all the refugees have been expelled in the last six weeks of the British Mandate, before the state of Israel was declared and before any Arab regular soldier set foot on Palestine to save its people from the invasion of Jewish European immigrants who had just waded into their shores to build Israel on the ruins of Palestine.

What is more natural than a person returning to their home? If Stein does not believe this is ”sacred”, he has to ask 6 million Palestinian refugees (two-thirds of all Palestinians) why are they still determined to fight for their right to return over a period of six decades and through three generations and many wars. That the right of return for Palestinians has been affirmed by the UN more than 130 times is enough to put this matter to rest. No need to spill more ink on that score.

If defeated on both counts, Zionists usually resort to their last defence: that the right of return is not possible to implement.

In a civilised society, if a crime is committed, its consequences must be reversed. The criminal should not be rewarded, and his crime should not be forgiven or even legitimised. The stolen property must be returned. Rights must be reinstated and reparation paid for material losses.

This is what the international community insisted upon, sometimes using military force, in implementing the return of refugees to Bosnia, Kosovo, Burundi, Cambodia, East Timor, Georgia, Guatemala, Mozambique, Ruwanda, South Africa, Tajikistan, Iraq, Kuwait and Afghanistan.

This is also what the European Jews rightly got when they returned to their former homes (if they so wished), recovered their property in Europe and received massive amounts of compensation for their suffering during the second world war, without the benefit of a single UN resolution.

The pretext that return is not possible because of the influx of Jewish immigrants to Palestine to replace the expelled Palestinians is not a valid one, morally, legally or politically. But we are spared the argument on this point. Here we have yet another one of the misconceptions designed to mislead and misinform the western public. It is not true that it is physically impossible to implement the right of return.

Palestine is the most documented among conflict-torn countries, certainly much more than Bosnia and Kosovo. We have complete UN-documented ownership records of every acre of land. Not a single Israeli Jew has an equivalent title deed after al-Nakba. We have detailed maps of what every acre was, what it is today and can visualise what it could/should be in the future.

We have a huge database of millions of Palestinians – where they come from in Palestine, and where they are residing today, their family structure and their ages. Today, 90% of them reside within 100 km of their homes, 50% within 40km and many can actually see their home on the opposite hill.

That is not all. The refugees’ land is still sparsely populated. Eighty per cent of Israeli Jews still live in the same area they acquired during the Mandate and a little more, but 15% of Israel in total. About 18% of the remaining 20% of the Jews live mostly in half a dozen originally Palestinian or mixed cities, considerably enlarged. This leaves 2% of Israeli Jews who are the members of Qibbutz and Moshav.

This small number of population, in addition to the army, use and control 85%-88% of Israel’s area, which is the patrimony of 6 million Palestinian refugees. To take an example, all the rural Jews in the southern district from Ashdod (Isdud) to Eilat (Umm Rashrash) are less in number that one refugee camp in Gaza. Their density is six persons per square kilometre while that of Gaza population – the owners of this very land – is 6,000 per square kilometre. These owners of the land are held captive by the occupier in a concentration camp called Gaza. ”

Abu-Sittas artikel sänder ett viktigt budskap – etnisk rensning får inte vinna. För mer information om nakban och rätten till återvändande, se:

— Palestine Land Society
— Right of Return Congress
— Zochrot, en progressiv israelisk organisation

Läs din läxa Maud

Maud Olofsson mötte idag Irans utrikesminister Manouchehr Mottaki och intervjuades i Rapport (6:40 in i sändningen):

Det är en poäng i att jag är kvinna och vice statsminister – att visa att kvinnor kan ha den positionen i Sverige – och att vi också därmed med en stark enfas kan hävda att kvinnor har möjlighet att få starka positioner i vårt land.

Att det inte finns någon kvinnlig vice statsminister i Iran är dock lika naturligt som att det inte finns någon kvinnlig vicepresident i Sverige – statsministerämbetet existerar nämligen inte i Iran.

Däremot finns en kvinnlig vicepresident i landet, Fatemeh Javadi, och Iran skulle i teorin kunna läxa upp en svensk besökare för att de saknar en sådan. Om man använder samma logik som Maud alltså.

       Fatemeh Javadi, vicepresident i Iran

Läs även Ulf Bjerelds blogg: Maud Olofssons utsträckta hand.

Oroväckande om Sarkozy

Jerusalem Post är positiva till valet av Sarkozy:

Indeed, Prime Minister Ehud Olmert and opposition leader Binyamin Netanyahu refer to Sarkozy, who had a Jewish grandfather, as a personal friend.

Hur Sarkozys faktiska politik kommer föras återstå att se.

Palestinsk vardag

Den progressiva israelen Gideon Levy rapporterar från flyktinglägret i Jenin. Han skriver gripande om en 17-årig flicka som sköts ihjäl av en israelisk krygskytt när hon studerade grammatik:

Bushra, 17, was killed by a sniper’s bullet aimed at the middle of her forehead as she paced her room, grammar book in hand, memorizing the material for the exam the next day. A direct hit. The lights were on in the room, the shooter must have seen the person at whom he was firing, whose life he was taking with such dreadful ease.

Det värsta är att helvetet fortsätter dag ut och dag in:

The IDF enters the camp every night now, sowing fear in the heart of the residents, especially the children. At first there was no resistance and the soldiers would bring out dozens of men, half-clothed, into the night chill. In recent weeks, the armed young men of the camp have decided to greet the jeeps with makeshift bombs – cooking gas canisters that they place by the side of the road, in the heart of the camp. Boom after boom, sounds of explosions and gunfire, every night is a nightmare now, a night without sleep, with children wetting their beds and their anxious, helpless parents.

Läs Levys artikel för en vidare inblick!

Det är dock inte bara IDF (Israeli Defence Forces) som agerar bödlar åt palestinierna. Även de judiska bosättarna fortsätter sina attacker. Igår brände de sammanlagt 80 dunam palestinsk odlingsmark nära Tulkarm. Samtidigt misshandlades en pojke i Hebron där bosättartält upprättades på militärkonfiskerad palestinsk mark.

        Judiska bosättare på palestinsk mark                   Mentalitet som möjliggör brotten

Peace movement my potato

Angry Arab skriver träffande om den senaste tidens israeliska protester mot Ehud Olmert, som beordrade vågor av klusterbomber och statsterror mot Libanons civila i somras. En del av protesterna är av solidaritet till de skakade och lemlästade libaneserna, men långt ifrån alla:

Those who protested against Olmert in Israel were not protesting for peace. In fact, if I read Israeli public opinion correctly, they did not think that he killed enough Arabs in Lebanon. Just remember how solidly the Israeli public stood behind the Israeli war on Lebanon; and when a handful spoke against the war, they did so out of concern for the ”anguish of the Israeli soldier.” Tikkun-like. I, and other Arabs, will always remember that, especially when people talk about the ”Israeli peace movement.” Peace movement my….potato.

Det är ett faktum att många av de israeler som nu protesterar välkomnade kriget ända tills de insåg att de förlorat.

                    Olmert                                               Olmerts offer (min censur)

Palestinier mördad, hans bror kidnappad

Mannen vars liv släcktes idag hette Mas’od Suboh. Israeliska soldater sköt ihjäl honom med flera skott mot huvudet när han samlade stål i närheten av en evakuerad bosättning i Gaza. Samma soldater förde bort hans bror, okänt var.

Samtidigt firade judiska bosättare i Betlehem högtiden Lag Ba’omer genom att bränna palestinsk egendom stulen under en räd i lördags.

                          Bosättarräd                                                  Israelisk soldat

En ryslig tidning med en lumpen ägare

Inayat Bunglawala skriver en debattartikel om en av Englands mest islamofoba dagstidningar, Daily Express:

The Daily Express has repeatedly carried the most disturbing attacks on British Muslims

Bunglawala tar som exempel en helt otrolig förstasidesnyhet i gårdagens upplaga där han själv felaktigt citerades. Nyheten fick det lokala fascistpartiet BNP att gå i högvarv.

Det mest intressanta i Bunglawalas artikel är dock inte konstaterandet om Daily Express hetsande, utan ett avslöjande av det ägarintresse som ligger bakom. Tidningen ägs av den judiske mediemogulen Richard Desmond som hyser ett personligt agg mot muslimer. Bunglawala skriver i slutet av artikeln:

At a joint TUC/MCB seminar organised earlier this month, we were informed by a journalist that Desmond often personally supervises the front-page headlines especially when the story is to do with immigrants or Muslims.

Kort sagt: en ryslig tidning med en lumpen ägare.