Uppehåll

Det har nu gått snart en vecka sedan den senaste bloggposten och jag ska nog ta ett lite längre upphåll. Gissar att jag återkommer om drygt en eller två månader. Med vänlig hälsning.

Fler amerikanska politiker till Israel

Calcutta News får till en passande rubrik. Den lyder ”US senators to arrive in Israel for indoctrination” och artikeln handlar om ännu en av propagandaresorna.

Knessetmedlemmen Yuval Steinitz (Likud) tar emot delegationen, vars majoritet utgörs av icke-judar. Steinitz menar att det är viktigt att få dessa att känna skyldigheter gentemot Israel och förklarar vad indoktrineringen ska handla om:

They will be briefed by Mossad Officials about Iran, Hezbollah and global Jihad

Med andra ord kommer det hetsas till amerikanskt krig mot Iran och muslimer i allmänhet, vilket gynnar Israels intressen. Bland människorna delegationen ska möta finns:

The two-day visit includes meetings with Opposition Chairman MK Benjamin Netanyahu, Foreign Minister Tzipi Livni and Chief of the Mossad. Later on they will also meet Deputy President and Knesset Speaker Dalia Itzik and Prime Minister Ehud Olmert.

The visit will end with dinner with Coalition Chairman MK Avigdor Itzchaky, MK Tzachi Hangebi, Nobel Prize Laureate Prof. Robert Auman and Nathan Sharansky.

Skillnaden mellan USA och en rättvis fredsmäklare blir alltmer avgrundsdjup.

Israelockuperat territorium

I onsdags anordnade det demokratiska partiet i USA ett hörande från underutskottet om mellanöstern, med ämnet ”next steps in the Israeli-Palestinian Peace Process”.

Vilka var inbjudna? Jimmy Carter? Biskop Tutu? Nelson Mandela? Någon neutral expert? Någon palestinier? Nej, de enda tre var (trumvirvlar):

• Daniel Pipes
• Martin Indyk
• David Makovsky

Makvosky jobbar för Israellobbyns tankesmedja WINEP, grundad av Indyk. Indyk har tidigare jobbat för AIPAC men är numera direktör för Saban Center for Middle East Policy (Saban har jag nämnt tidigare här) och aktiv i Brookingsinstitutionen. Daniel Pipes lär inte behöva någon vidare beskrivning.

Signaturen madison1776 skriver i en kommentar på den israeliska fredsförespråkaren David Levys blogg:

So the Jewish Committee chair Tom Lantos (Likud-CA) and the Subcommittee chair Gary Ackerman (Likud-NY) will hold a hearing on the I-P conflict with David Makovsky (a former US citizen now an Israeli who works for the AIPAC cutout, the Washington Institute for Near East Policy), Martin Indyk (an Australian brought to the US by indicted AIPAC spy, Steve Rosen, to work as his assistant at AIPAC and somehow became a US citizen and our ambassador to (not from) Israel) and Daniel Pipes (National Socialist-Philadelphia).
Thar’s it! No Arab-Americans. No Palestinians. Not even one goddam gentile.
Is this a joke.
AND by the way, the staff director of the committee is David Makovsky’s brother, Alan Makovsky.
I am not making this up.

Någon som säger emot att den amerikanska kongressen är Israelockuperat territorium?

Pipes, Indyk och Makovsky

P.S. Jag har tidigare skrivit om den amerikanska kongressen och dess ledamöter här!

Storbritannien blir fristad för israeliska krigsförbrytare?

Möjligheten till rättegångar mot israeliska militärer ska ”tas om hand”. Detta enligt den brittiska utrikesministern Margaret Beckett, under möte med Ehud Olmert.

Hon sa att personer i inrikesdepartementet och under justitiekansler Lord Goldsmith aktivt ser på situationen.

Frågan aktualiserades för ett par år sedan då förbrytaren Moshe Yaalon, ansvarig för bland annat 59 husrivningar i Gaza och massakern i Qana, var på väg att gripas under en resa till London. Han kunde resa tillbaks till Israel efter att ha blivit tipsad och Amnesty kritiserade senare brittisk polis för att inte ha arresterat honom direkt vid hans landning på brittisk mark.

Mark Elf funderar över hur lagändringarna kommer se ut:

So are they going to insert a special get-out clause for Israelis or are they going to scrap the concept of war crimes altogether?

         Bro i Gaza efter israeliskt anfall               Justitiekansler Lord Goldsmith

Oro bland högerextremister

Ahmed Aboutaleb och Nebahat Albayrak är namnen på de första muslimska ministrarna i Nederländernas regering. Det pro-israeliska och islamofobiska Frihetspartiet protesterar.

Läs mer hos Islamophobia Watch.

Identifierad som arab, utestängd från köpcenter

Det hela utspelade sig vid ett varuhus i Netanya, apartheidstaten Israel. Haaretz skriver:

Four law students at the Netanya College were refused entry at the city’s Sharon Mall on Tuesday because the security guards identified them as being non-Jewish.

The students were asked to leave after one of them could not produce an identity card, even though his colleagues did present theirs. As they were ordered to leave, a guard sarcastically told them: ”Now you have something to do your clerkship about.”

Händelsen är inte på något sätt unik. Igår rapporterade samma tidning om ett fall där det israeliska flygbolaget El Al ska ha vägrat flyga kroppen av en avliden arabisk-israelisk kvinna från USA hem till begravning.

De palestinier som lyckats stanna kvar i nuvarande Israel har inte haft det lätt genom åren och lever i allmänhet som andra klassens medborgare. I israelisk lag stöter de på direkt, indirekt och institutionell diskriminering. De möts även av daglig rasism från grannar som ser dem som ”demografiska hot”, ett begrepp som ofta används i landets media.

Förtrycket fortsätter även mot de palestinier som bor i bantustanerna, där ytterligare hus rivits och människor kidnappats idag. I skolan Abu Dis har israeliska soldater brutit sig in och misshandlat skolban och rektorn vädjar om hjälp.

Sedan Nakban är tyvärr detta vardagen.

     Israel klassificerar sig som en stat för judar

Israel kidnappar 50 palestinier

IMEMC rapporterar att minst 50 palestinier greps av israelisk militär i östra Jerusalem igår. Soldaterna bröt sig in i hus under natten och förde bort utvalda personer.

Enligt en israelisk militärkälla var dessa inblandade i protesterna mot Israels ”arkeologiska utgrävningar” vid al-Aqsa moskén på ockuperat område.

Idag har ytterligare fem personer kidnappats, nu i Hebron:

Sameer Al Dweik , 27
Abd Al Atheem Al Natsha, 26
Adnan Abu Tabanah, 41
Azmi Abu Zaltah, 44
Taysser Reb’i, 35

Totalt sitter drygt 10,000 palestinier i israeliska fängelser.

             Israeliska soldater vid al-Aqsa                         Duvdevan, Israels Gestapo

Fd kongressledamot om Carters bok och AIPAC

Den pensionerade politikern Paul Findley skrev för en vecka sedan en insändare i Chicago Tribune. Den handlade främst om attackerna på USA:s förre president Jimmy Carter efter att denne publicerat sin bok Palestine: Peace not Apartheid.

Findley ger Carter beröm för att ha försökt få till debatt om en kritisk fråga som påverkar allas vår framtid och beskriver dagens amerikanska kongress som en plats där man tävlar om att göra pro-israeliska uttalanden:

Critical discussion of Israeli policies is non-existent in Congress. Rather than conducting vigorous committee hearings, as happens with other issues, members of Congress compete to outdo one another in statements of support for Israel. And American tax dollars keep flowing uninterrupted to Israel.

Inte konstigt att en annan tidigare republikansk politiker, Pat Buchanan, kallat kongressen för Israel-ockuperat territorium alltså.

Carter har utsatts för attacker sedan han publicerade sin bok, inte minst har han haft media emot sig. Findley drabbades själv av Israellobbyns vrede när han mot slutet av sin tid i kongressen började inta en balanserad hållning i mellanösternfrågan. Denna hållning kostade honom till slut sin plats:

As a result of my evenhanded position, the pro-Israel lobby poured money into my opponent’s campaign. I overcame their challenge in 1980 but lost in 1982 by a narrow margin. Still, the message was heard loudly on Capitol Hill: Criticize Israel and pay with your congressional seat.

När den politiska karriären var över författade han boken They Dare to Speak Out som handlar om de människor och institutioner som vågar stå upp mot Israels lobby.

                      Jimmy Carter                            Paul Findley

Here we go again

USA kan komma att angripa Iran redan till våren. Dessa uppgifter kommer från tidningen Guardian och precis som inför Irakkriget är det Washingtons Israeladvokater som är de ivrigaste påhejarna. Guardian skriver:

Josh Muravchik, a Middle East specialist at the AEI [förkortning för den neokonservativa gruppen American Enterprise Institute], is among its most vocal supporters of such a strike.

Emmanuel Muravchik, Joshs nyss avlidne far, var annorlunda. Emmanuel var socialist och ordförande för Jewish Labor Committee. Han kallade sig aldrig för sionist (”I don’t believe in principle that the Jews should have to have a separate state”) men hans son har alltså tyvärr inte samma linje. Josh skrev ifjol en debattartikel med den aggressiva titeln ”Bomb Iran”.

En annan neokonservativ krigshetsare, Meyraw Wurmser, är i Guardian dock orolig för att dessa bombningar inte kommer ske:

There is not enough political will for a strike. There seems to be various notions of what the policy should be.

Meyraw Wurmser är fru till David Wurmser och är precis som sin man en aktiv lobbyist för Israel. Hon frekventerar ofta i såväl israelisk som amerikansk media och är rådgivare i mellanösternfrågor till vicepresident Dick Cheney. Hon är även chef för Center for Middle East Policy i Hudsoninstitutet och från 1998 till 2001 drev hon den amerikansk-israeliska desinformationscentralen MEMRI tillsammans med Yigal Carmon.

---

Jag rekommenderar f.ö. Kurt Nimmo som skriver mer om propagandaarbetet mot Iran. En intressant sak han nämner är att ”opartiska” Associated Press (AP) skrivit om en rapport om iranska skolböcker. Denna rapport gjordes av hasbaraorganisationen Center for Monitoring the Impact of Peace (CMIP).

CMIP har tidigare undersökt palestinska skolböcker, med den judiska bosättaren och FIDIM-skribenten Itamar Marcus som ansvarig. Hans ”rapport” kom till slutsatsen att böckerna var antisemitiska, vilket resulterade i indraget amerikanskt bistånd till den palestinska myndigheten.

Rapporten visade sig dock vara ett rent bedrägeri (med lögner, vinklingar och felaktiga översättningar). En amerikansk professor som gjorde en uppföljande undersökning drog slutsatsen att CMIP:s var ”groteskt överdriven”. Men detta hindrar alltså inte AP från att fortsätta rapportera deras propaganda.

Drevet mot Iran lär fortsätta, både på hög politisk nivå och genom media.

Muravchik, Wurmser och AP

”Vi mördade Jesus, vi är stolta över det”

En ny video har kommit ut på Youtube. Den filmades av ett brittiskt team och visar judiska bosättare under ett intrång på mark tillhörande palestinska familjer.

En av bosättarna är synnerligen aggressiv. Han ger ifrån sig obsceniteter och kallar upprepade gånger filmaren för nazist. Han gör också religiöst kränkande uttalanden och säger sig till och med vara stolt över att Jesus mördades (undrar vad Israelvurmarna i Livets Ord tycker om detta).

När han sen säger ”this is my land, you fuck” poängterar filmaren att marken tillhör de palestinska familjerna. Bosättaren utdelar då mordhot både mot filmaren och palestinierna samt skränar om att Gud givit honom landet.

 

Man förstår att det är en tung börda för palestinierna att tvingas leva med dessa fanatiker.

Fler filmer på bosättare finns hos Ryan Ghadban.

Krigshetsare under utredning

Douglas Feith, tidigare biträdande försvarsminister samt tidigare chef för mellanösternfrågor i amerikanska utrikesdepartementet, är nu föremål för utredning i Pentagon.

Feith spelade en nyckelroll i Bushadministrationens underrättelsearbete inför kriget mot Irak genom att vara chef för Office of Special Plans. Detta var en Pentagonbaserad grupp speciellt designerad för underrättelseuppgifter om Irak. Gruppen ägnade sig bland annat åt manipulation av information för att gå till stånd krig och Douglas Feith drev en personlig kampanj för att koppla samman Irak med al-Qaida.

Det är rollen inom Office of Special Plans som nu är föremål för granskning, men Feith har varit inblandad i skumraskaffärer även vid fler tillfällen. Bland annat förordade en rapport undertecknad av Feith, Perle, Wurmser och en rad andra neokonservativa judar ett angrepp mot Irak redan 1996 med motivering att detta skulle gynna staten Israels intressen.

Feith tvingades till slut lämna den högsta politiken 2005 efter avslöjanden om att han kartlagt angreppsmål i Iran tillsammans med israeliska tjänstemän. Numera jobbar han med affärer i den Israelbaserade firman Fandz International Law Group (som bland annat har konstruktions- och logistikprojekt i Irak) samt på en utrikesfakultet på Georgetown University. 

Det vore naivt att tro att Pentagons utredning mot honom kommer vara opartisk men förhoppningsvis hindrar den honom att nå upp till alltför höga positioner igen.

Feith var en av strategerna bakom Irakkriget

Israel kan ha mördat prisbelönt vetenskapsman

Israeliska Ynet news rapporterade i söndags underrättelseuppgifter om att Mossad låg bakom det mystiska dödsfallet av Ardeshire Hassanpour, prisbelönt iransk forskare. Hassanpour jobbade på en kärnanläggning i staden Isafhan i Iran.

Denna fullt lagliga anläggning var under tidigare förhandlingar med EU stängd i goodwillsyfte, men är nu åter öppnad. I slutet av förra månaden bjöds journalister och diplomater in för att besöka den.

Ingen internationell utredning av typ Hariri-kommissionen väntas dra igång för att få klarhet i Hassanpours öde.

Jag har tidigare skrivit om hetsen mot Iran här och här.

Blair försöker dra uppmärksamhet från Levyskandalen?

Jag skrev tidigare om Tony Blair och hans skumma penninglån organiserade av Lord Levy. Detta har kommit att kallas cash for honour-skandalen i Storbritannien.

Dagen innan Levys arrestering basunerades en helt annan nyhet ut över världen. DN skrev då:

Ännu en omfattande terrorattack har avvärjts av brittisk polis. Det är i alla fall så det framställs av myndigheterna i Storbritannien. Åtta personer greps när polisen gjorde ett massivt tillslag i Birmingham tidigt på onsdagsmorgonen.

En sak som dock inte rapporterats i Sverige är att brittiska poliskällor nu anklagar regeringen för att utnyttja denna påstådda terrorplan för att dra undan uppmärksamhet från cash for honour-skandalen (samt från landets fängelsekris).

Bland annat ska det genom läckor från Whitehall givits falska uppgifter till journalister och dagen innan polisens räder tipsades minst en kvällstidning om vad som skulle ske. Guardian rapporterar:

Police sources in the West Midlands said yesterday they suspected the anonymous briefings may have been intended to deflect attention from the prisons crisis and the cash for honours inquiry, while counter-terrorism officials in London told the Guardian there was concern that the speculation generated is interfering with the investigation by the newly formed Midlands Counter-Terrorism Unit.

One counter-terrorism official warned yesterday that ”an awful lot of inaccuracies” had begun to appear in the media, to the alarm of West Midlands police. ”As a result of some of the speculation, police feel they have been hampered in their evidence gathering,” he said.

Det muslimska samfundet i Birmingham, där räderna skedde, är tveksamt till om ”terrorplanerna” ens existerat. Enligt ordföranden för Birmingham central mosque, Mohammed Naseem, kan uppgifterna mycket väl hittats på för att bibehålla tryck på det muslimska samfundet.

Tilläggas bör att ingen av de gripna männen i räderna åtalats.

Grova islamofober på Gudmundsons blogg

Den tidigare SVT-mannen Per Gudmundson skrev för några dagar sedan på sin blogg ett inlägg riktat mot rapparen Nabila. Anledningen var att hon beskrivit rockkonsertstämning på ett av Hizbollahs möten i Libanon.

Gudmundson, som kallar Hizbollah terrorister, var märkbart upprörd och menade att Nabila drev en ”pervers” tes. Den lättsamt skrivna kolumnen tolkade han som en hyllningsartikel till Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah.

Kommentarerna på bloggposten var positiva till Gudmundsons scoop och en viss Mats länkade till Islamic Mein Kampf, ett rasistiskt internetprojekt som kryllar av faktafel, felciteringar och teorier om en muslimsk världskonspiration. Bakom projektet står den judiske aktivisten David Horowitz, redaktör för internettidningen frontpagemag och ett antal andra hasbara-projekt riktade mot muslimer.

Själv var jag dock inte lika positiv och kommenterade på att Gudmundson använt sig av ett falskt citat, flitigt spritt av pro-israeliska element på internet. De följande kommentarerna blev då än mer ofantliga.

Ett antal kommentatorer började på allvar hävda att Hizbollah är ett nazistiskt parti. Vandalen Dmitri Vasserman blandade sig in i diskussionen under signatur Utkast och hävdade att Nasrallah rentav brukar hälsas med hitlerhälsning. Jag var osäker på om det var lönt att diskutera med dessa galningar, men flikade ändå in någon kommentar om orimligheten i deras påståenden.

Reaktionerna blev värre och värre. En ”Camilla” lade vikt vid att jag skriver med signaturen alandalus (symbol för av sionister så förhatlig samlevnad) och spekulerade i att jag vill att Spanien ska ”ockuperas av islam”.

Signaturen pela68, öppen islamofob, var ännu värre.  Han skrev, utan att Gudmundson modererade bort:

Så länge islam infesterar våran värld kommer det aldrig att bli fred.

Hans analys om Palestinafrågan var helt otrolig:

Det är bland annat därför ”palestinaproblemet” existerar. Det handlar inte så mycket om land. palestina var ett öde ökenområde tills Judarna irrigerade och kultiverade området. Då ville araberna helt plötsligt ”ha tillbaka deras muslimska land”.

Ungefär som sionismens slogan ”ett land utan folk till ett folk utan land” alltså. En annan signatur (zorro) hoppades på ett samordnat amerikanskt och israeliskt angrepp mot Iran och en anonym kommentar avrundade med:

Alandus är en judehatande arabsympatisör. Simple as that.

Om han var medveten om ironin att använda ”arabsympasitör” som ett slagord i samma mening som han anklagade mig för rasism vet jag ej.

Sammantaget kan sägas att Gudmundsons blogg är fylld av folk med ideologiska skygglappar, redo att tro och tolka vilka teorier som helst för att tillfredsställa fördomar och rasism. Älska Israel och hata muslimer är kontentan.

Muslimer i koncentrationsläger, Bosnien 1992    Banner funnen på sverigedemokratisk hemsida

Rörelsefriheten mellan Västbankens bantustans

Idag tänkte jag faktiskt rekommendera en artikel skriven i en israelisk tidning. Journalisten skriver ingående och gripande om två fall tidigare i veckan där palestinier behövt röra sig mellan olika delar av deras land. Den ena, Roba Hanani, en gravid kvinna med sammandragningar och den andre en cancersjuk sjubarnspappa vid namn Taysir Kaisi.

Att bara ta sig några minuters avstånd kan ta flera timmar för palestinier, som inte får använda de snabba ”Jews only”-vägarna. Om de stöter på fel checkpoint eller saknar de rätta tillstånden utfärdade av ockupanterna spelar det ingen roll i vilket tillstånd de är i. Roba och Taysir fick således svåra resor.

För en slutade det bra och för den andra sämre. Läs artikeln!

Karta från 2002 visar Israels checkpoints

Iranfrågan: Clark, AIPAC och Ritter

General Wesley Clark, möjlig kandidat för presidentvalet 2008, angreps förra månaden av pro-israeliska organisationer. Anledningen var ett uttalande han gjorde om Iran, där han lite dunkelt nämnde att ”New York money people” jobbar för krig mot landet.

Dessa tolkades vara de sionistiska donatorer jag skrivit om tidigare och Clark anklagades för att vara antisemit. The Republican Jewish Coalition kallade Clarks konstaterande för ”grovt antisemitiskt” och krävde att en ursäkt skulle ges de amerikanska judarna. Clark tvingades på olika sätt krypa till korset tills lobbyorganisationen ADL deklarerade att han är en ”vän till Israel och inte en antisemit”.

Clark sa dock det alla redan vet och att han har rätt i sakfrågan visades av ett skeende i torsdags. Hillary Clinton (en av de värsta förtalarna av Iran och en populär presidentkandidat hos Israellobbyn) höll då tal för AIPAC.  Hon demoniserade som vanligt Iran men gjorde en sak fel – hon nämnde att diplomati bör föregå krigsskrammel. Kurt Nimmo refererar hur reaktionerna blev:

It appears, however, the AIPAC “money people” are less than satisfied with Hillary. “Sen. Hillary Rodham Clinton drew grumbles at a pro-Israel dinner in Times Square … when she encouraged ‘engaging’ with Iran before taking stronger action [i.e., bombing the country to smithereens] to keep it nuke-free,” reports the New York Sun. “Clinton’s remarks at the Marriott Marquis were met with little applause, and after she left the stage, several people said they were put off by the presidential candidate” because “the pro-Israel crowd wanted to hear tougher rhetoric.” In other words, they want assurances Iran will be attacked and grandmothers and toddlers slaughtered in large numbers. 

AIPAC:s hållning torde alltså stå klar. För övrigt fanns tidigare ett ambitiöst gjort propagandaprojekt mot Iran under adress http://www.aipac.org/iran, men det har tagits ner nu.

Scott Ritter, före dette vapeninspektör i Irak, förstärker bilden om Iranhetsen och de drivande faktorerna. Han har skrivit en bok med titel Target Iran där han menar att landet egentligen är långt ifrån kärnvapen och att det skulle märkas ifall de försökte skaffa dem. Hetsen säger han grundar sig från annat håll:

Let there be no doubt: If there is an American war with Iran, it is a war that was made in Israel and nowhere else.

Ritter skriver att Israel inför Irakkriget medvetet överdrev underrättelseuppgifter för att driva på ett amerikanskt angrepp mot landet. Vi får hoppas att historien inte upprepar sig.

Wes Clark                 AIPAC:s logotyp                               Scott Ritter

Blair förhörd, partikassör Levy gripen

Den brittiske premiärministern Tony Blair har hamnat i blåsväder. I tisdags greps hans partikassör och finansiär Michael Levy och idag förhördes han själv av polis. Anledningen är misstankar om olaglig partifinansiering.

Michael Levy är en intressant person med tanke på att han utnämnts till Tony Blairs särskilda sändebud i mellanöstern, där han anklagas för att driva Israels intressen. Därför har jag tittat lite närmare på honom.

Vid sidan om politiken är Levy VD för Jewish Care, en organisation som på olika sätt erbjuder hjälp i vardagen åt det judiska samfundet. Bland annat innefattar den ERC, en sorts parallell arbetsförmedling för judar. Mellan 1988 och 1994 donerade Levy sammanlagt 60 miljoner pund, motsvarande över 800 miljoner kronor till Jewish Care.

Han har även sponsrat pro-israeliska engagemang och var tidigare ordförande för kampanjgruppen Labour Friends of Israel. Han äger en villa i Tel Aviv och bägge av hans barn bor i Israel. Sonen är till och med aktiv i israelisk politik. En beskrivning i The Times av Levy som ”a pillar of British Judaism and a leading international Zionist” lär alltså stämma.

Anklagelserna mot Michael Levy som nu fått honom arresterad grundar sig i att han inför valet 1997 ska ha samlat ett stort antal långivare åt Labour i utbyte mot gentjänster för dem, såsom platser i parlamentets överhus. Bland långivarna fanns bland annat några av hans personliga kontakter i Jewish Care.

Levy lär haft betydelse för utformningen av politiken i Tony Blairs alltmer neokonservativt präglade parti, ibland benämnt New Labour. Flera tunga Labourpolitiker har hoppat av i protest mot den nya politiken och när Blair besökte Jewish Care under 2006 tackades han av Levy för sitt ”solida och engagerade stöd åt staten Israel”.

Man får hoppas att polisutredningen blir början till slutet för skumraskaffärerna.

                         Levy med Tony Blair                                I face-off med Yassir Arafat

Läs mer om Levy hos Osama Saeed.