Apartheidmuren expanderar

Idag är ännu en tråkig dag i det ockuperade Palestina. Israel har beslutat – som vanligt utan att omvärlden protesterar - att den olagliga judiska bosättningen Modi’in Illit ska hamna på väster sida av dess mur.

Detta samtidigt som en väg till Ofarim, en annan bosättning, planeras. Vägen ska bara få användas av judar. Sammanlagd innebörd blir att 17,000 palestinier stängs inne i en enklav/bantustan. Denna omsluts av mur, stängsel och ockupanternas väg.

Palestinierna kommer kunna ta sig ut genom två tunnlar under vägen, vilka gissningsvis kommer vara hårt kontrollerade av israeliska checkpoints.

I övrigt har följande rapporteras idag (hittils):

• 21 palestinier kidnappade runtom i Västbanken.
• 13-årig pojke träffad och skadad av israelisk eldgivning under bilfärd med sin familj nära Jenin.
• 5 palestinska hem i Jerusalem demolerade i judaiseringsprojektet för staden. Även ett hem i Nablus demolerat.
• 8-årig flicka förd till sjukhus efter att soldat slängt en sten på hennes huvud under ett intrång i byn Saida.

Omvärlden håller käft tills det sker en självmordsbombning eller dylikt.

Bosättningen Modi’in Illit

USA: Israel ”kanske” missbrukade klusterbomber

Amerikanska utrikesdepartementet medger nu försiktigt att Israel antagligen missbrukade USA-tillverkade klusterbomber under dess härjningar mot civila libaneser i somras.

Södra Libanons byar pepprades med klusterbomberna strax innan vapenvilans inträde och området omvandlades till ett stort minfält, med över en miljon kluster.

Chris Clarke, chef för FN:s minröjare i Libanon och med erfarenhet från Sudan, Kosovo, Kuwait och Bosnien sade då:

This is without a doubt the worst post-conflict cluster bomb contamination I have ever seen.

Till och med en befälhavare i den israeliska armén reagerade och kallade klusterbombandet och användningen av långsamt mördande fosfor för ”vansinnigt och monstruöst”.

Sedan dess lever många libanesiska bybor i skräck. 30 har dödats och över 100 skadats av de små bomberna efter krigets slut. Idag rapporterar Jerusalem Post att två belgiska minröjare skadats.

Den amerikanska kritiken är välkommen även om den är försiktig. Mark Elf är dock pessimistisk med tanke på vilka som får i uppdrag att besluta om ytterligare undersökningar:

Its up to the Congress. No further investigation in the offering then.

Nästan alla klusterbomber släpptes dygnen före vapenvilan. Röjningsarbetet pågår fortfarande.

Senator talar ut om Israels lobby

Jim Abourezk, före detta demokratisk senator från South Dakota, skrev i lördags en debattartikel om de propagandaresor som anordnas av pro-israeliska lobbygrupper. Jag har själv tidigare skrivit om dem här och här.

Abourezk talar om en lobby som mutar, indoktrinerar och förnedrar kongressmän till lydnad. De som inte redan är intimt förknippade med Israel tvingas ändå stödja staten av rädsla:

The pro-Israel lobby does most of its work without publicity. But every member of Congress and every would-be candidate for Congress comes to quickly understand a basic lesson. Money needed to run for office can come with great ease from supporters of Israel, provided that the candidate makes certain promises, in writing, to vote favorably on issues considered important to Israel. What drives much of congressional support for Israel is fear – fear that the pro-Israel lobby will either withhold campaign contributions or give money to one’s opponent.

In my own experience as a US senator in the 1970s, I saw how the lobby tries to humiliate or embarrass members who do not toe the line.

Ett tips i samma ämne är boken They Dare to Speak Out: People and Institutions Confront Israel’s Lobby, skriven av den pensionerade kongressledamoten Paul Findley. Jag har inte läst boken själv, men har hört att den ska vara läsvärd och den har fått riktigt bra betyg på amazon.com.

Mahatma Gandhi om sionismen

Mark Elf skriver idag om Mahatma Gandhis inställning i Palestinafrågan. Frihetskämpen Gandhi var under sin levnadstid aktiv motståndare till såväl boerrepubliken i Sydafrika som kolonialstyret i Indien och hans engagemang rörde alltså även mellanöstern.

Motståndare till våld och rasism som han var motsatte sig Gandhi den sionistiska läran och dess tal om omvanling av Palestina till en judisk stat. Han menade att något sådant rentav skulle vara brott mot mänskligheten:

Palestine belongs to the Arabs in the same sense that England belongs to the English or France to the French. It is wrong and inhuman to impose the Jews on the Arabs. What is going on in Palestine today cannot be justified by any moral code of conduct. The mandates have no sanction but that of the last war. Surely it would be a crime against humanity to reduce the proud Arabs so that Palestine can be restored to the Jews partly or wholly as their national home. The nobler course would be to insist on a just treatment of the Jews wherever they are born and bred. The Jews born in France are French in precisely the same sense that Christians born in France are French.

Gandhi menade att den judiska närvaron i området behövde bygga på respekt och samlevnad snarare än intrång och ockupation. Därför avfärdade han idéerna om en stat våldsamt designerad till den judiska rasen:

Let the Jews who claim to be the chosen race prove their title by choosing the way of non-violence for vindicating their position on earth. Every country is their home including Palestine, not by aggression but by loving service.

Med facit i hand - en massiv etnisk rensning, framväxt av en kärnvapenbestyckad apartheidstat och ett 60-årigt krigstillstånd kan man inte annat än ge honom rätt.

Man kan bara trösta sig med att han slapp uppleva eländet själv – den ödmjuke farborn dog (mördades) den 30 januari 1948, drygt tre och en halv månad innan al-Nakba.

                      Gandhi                              Hans barnbarn tillsammans med Yassir Arafat

Rekommenderas gör filmen Gandhi.

Hillary Clinton Israel-lobbyns favorit

Judiska donationer utgör drygt hälften av de totala donationerna till de demokratiska presidentkandidaterna enligt en artikel i gårdagens The Forward. Lejonparten av dessa donationer går till kandidaten Hillary Clinton. Anledningen är enligt den demokratiske strategen Steve Rabinowitz att Clinton:

has personally proved herself to the Jewish community on Israel, on which she was once questioned

De goda relationerna till den förre Clinton-administrationen nämns som en annan anledning. AIPAC:s tidigare president David Steiner stoltserade 1992, i ett bandat telefonsamtal, över att ha fått in ett dussintal av sina folk till grymma jobb i denna administration. 

Hillary Clinton, en av talarna som visas i AIPAC:s promotionvideo

Läs mer hos Ryan Ghadban

EDIT: Enligt Ynet news står judiska bidragsgivare för de tre största individuella bidragen till amerikanska politiker. Etta är mediemogulen Haim Saban, tvåa filmproducenten Stephen Bing och trea affärsmannen Fred Eichner. Läs mer om hasbara-aktivisten Haim Sabans relationer till Clintonadministrationen hos Kurt Nimmo.

Meanwhile in Palestine

En nioårig palestinsk pojke greps idag i Hebron då han sparkade boll i närheten av en kyrkogård för judiska bosättare.

Pojken råkade sparka in bollen på kyrkogården och sprang efter för att hämta den, vilket fick till följd att han arresterades av israeliska soldater. Ett av ockupationens absurda uttryck.

Samtidigt rapporterar IMEMC att Israel godkänt byggandet av en synagoga provokativt placerad på stulen mark bara 12-13 meter bort från Al-Aqsa moskén i Jerusalem. Byggtillståndet ska ha givits till den extrema organisationen Ateret Kohanim och är en del av ett judaiseringsprogram för den heliga staden.

Geografiexperten Khalil Tafkaji är orolig:

This project is part of a full expulsion of Arabs from the holy city. A Jewish synagogue near the door of the western side of the Dome of the Rock will act as a passage to the wailing wall and a new tourist area as part of a group of 70 settlements. All of this will be above the Al Aqsa Mosque and Dome of the Rock area. This is moving to a fully advanced stage of settlement in the region.

Tiotals palestinier blev under dagen hemlösa när ett fyravåningshus revs för att ge utrymme åt en väg för bosättare i staden. Familjemedlemmar misshandlades och arresterades.

              Al-Aqsa moskén                        Farlig terrorist hotar Israels judiska karaktär

FIDIM, Sverigedemokraterna och sionismen

FIDIM är en förkortning av För Israel och Demokrati i Mellanöstern och är namnet på den förening som enligt löfte ska granskas av bloggen idag.

Föreningen har fått utrymme till insändare i en del dagstidningar i Skåne och var fram till september 2006 aktiv på Internet. Den bildades 2002 av en grupp judiska ungdomar i Lund och följande styrelse valdes: 

Ted Ekeroth – ordförande
Daniel Krygier – vice ordförande
Kent Ekeroth – sekreterare
Benjamin Leo Graffér – kassör
Alexander Krygier – ledamot 

Drivande var bröderna Ted och Kent Ekeroth, bägge aktiva medlemmar i Sverigedemokraterna.

Rasism har många sidor. Ibland sammanfaller de.

Kent Ekeroth drev förut en blogspot under namnet Israel, Islam and International Politics, men skriver numera under den sverigedemokratiska domänen sdblog. Profileringen för Israel och mot islam är fortfarande tydlig och han använde nyligen det israeliska uttrycket ”demografisk bomb” om muslimer. I mellanösternkonfliken förespråkar han ett stor-Israel där hela Palestina faller under den judiska apartheidstaten.

Hans arbetsplats fanns tidigare på den svenska ambassaden i Tel Aviv och han avskedades först efter att Expressen uppmärksammat hans samtida medlemskap i Sverigedemokraterna. Att Ekeroth jobbade på ambassaden fick Expressen nys om genom uppgifter i en annons han placerat på siten JewishRoomates, en hemsida som koordinerar judiska rumskamrater och lägenheter. Som ambassadanställd använde han arbetstid till att sprida främlingsfientlig propaganda.

Brodern Ted är även han en medlem i Sverigedemokraterna som ägnar tid åt att förankra Israel-stöd och arabhat i partiet. Under en kryssning för Sverigedemokraternas ungdomsförbund i början av månaden höll han tillsammans med Kent en, troligtvis kritisk, föreläsning om islam samt redogjorde för hur en rättrogen islamofob ska tolka Koranen (”hur boken är avsedd att tolkas”). Ted har tidigare agerat observatör för ett hasbara-seminarium anordnat av Zionistiska Federationen och Svensk Israel-Information, där det lärdes ut pro-israelisk debatteknik.

Han tilldelades 2006 det sionistiska priset Herzl Award. Pristagarnas motivering lyder:

Each of these young people has shown outstanding leadership and devotion to Israel and Zionism through their exceptional volunteer efforts on behalf of Israel and the Zionist cause in their respective countries.

Vad detta betyder konkret i sverigedemokraten Teds fall nämns inte.

Det är inte första gången fanatiska sionister gått med i främlingsfientliga och rasistiska partier – även i tidigare antisemitiskt präglade partier som British National Party och Front National. Ofta är syftet att rikta rasisternas hat mot muslimer och araber, som anses vara hot mot den sionistiska statens existens. Detta kan illustreras av denna artikel för BNP. Fall med infiltration av underrättelseagenter uppdagades i tyska NPD (Nationaldemokraterna) 2003 och man misstänker att dessa agenter jobbar för att få partiet mer pro-israeliskt.

Allmänt sett ser trenden att man mer och mer hyllar Israel liknande ut i europas extremhöger. Detta gäller både Dansk Folkeparti – hos vilka Israels ambassadör är en flitig besökare – i vårt närmaste grannland och postfascistiska Alleanza Nazionale i Italien längst söderut. Nåväl, vi ska inte veckla in oss mer i det här, utan återvänder till FIDIM.

Vilka namn bidrar till FIDIM?

De nyare artiklarna och ledarna är plumpt undertecknade med FIDIM, men de äldre anger oftast namn på skribenterna. Inte sällan är det ungdomarna i ovan nämnda styrelse men även en del andra personer går att finna. Gemensamt är att alla är mer eller mindre extrema och religiöst motiverade i mellanösterfrågan. Ofta är de djupt rasistiska. Jag skriver lite kortfattat om dem:

Raphael Israeli

• Professor i hebreiska universitetet i Jerusalem.
• Född i Marocko men utnyttjade som jude de israeliska invandringsreglerna vid 14 års ålder.
• Författare till Araber i Israel: Vänner eller Fiender, Gift, Faran med en Palestinsk Stat, Islamikaze samt ett antal andra islamofobiska och rashatande böcker.
• Medförfattare till boken Muhammeds Monster.
• Även författare till flera skrifter, inklusive skriften Arabisk och Islamisk antisemitism.
• Har tidigare hållit föredrag om araber och islam för bland annat Samfundet Sverige-Israel, Med Israel För Fred och Svenska Teologiska Institutet.
• Har skrivit ledare, en krönika och analyser för FIDIM, bland annat konspirationsskriften Islams strävan efter Världsherravälde.

Manfred Gerstenfeld

• Ordförande för den sionistiska tankesmedjan Jerusalem Center for Public Affairs.
• Född i Nederländerna men utnyttjade som jude de israeliska invandringsreglerna vid 31 års ålder.
• Aktiv i kommittéer mot antisemitism. Antisionism faller enligt honom under detta.
• Har genom åren utfört arbeten för några av världens största multinationella företag, samt för regeringar.

Bengt-Ove Andersson

• Kristen bibelfundamentalist och lekmannapredikant i Metodistkyrkan. Kritisk mot mainstream-kristendom som han anser vara för liberal.
• Sekreterare i Samfundet Sverige-Israel

Franz T. Cohn

• Medlem av den judiska frimurarorganisationen B’nai B’rith.
• Styrelseledamot i Zionistiska Federationen.
• Frilansjournalist med flera propagandatexter publicerade i Svenska Dagbladet. Har även förekommit i bland annat Expressen, Östgöta Correspondenten, Nerikes Allehanda, Borås Tidning och Västerbottens-Kuriren.
• Aktiv i handelskammaren Sverige-Israel.

Itamar Marcus

• USA-född judisk bosättare i Efrat.
• Tidigare direktör för organisationen Center for Monitoring the Impact of Peace, där han gjort en ökänt manipulativ och bedrägisk rapport om antisemitism i palestinska skolböcker.
• Artikelförfattare av Strävan, inte Desperation: den islamiska blodskulten.

Bo Sallmander

• Ordförande för Zionistiska Federationen.
• Tidigare huvudman för ett antal judiska organisationer, såsom Chinuch, Hillelgården och Hillerförlaget.
• Applåderade i fjolårets Expressen Israels krig mot Libanon tillsammans med ovan nämnda Franz T Cohn.

Erik Bylund

• Tidigare pro-israelisk skribent för Pingstkyrkans nätsida Impakt.
• Förnekar på FIDIM den israeliska massakern i Jenin 2002.

Odd Myrland

• Aktiv i den norska Israelgruppen Med Israel För Fred.
• Redaktör för dess medlemstidning Mellanöstern i Fokus där han skrivit ett antal islamofobiska texter.
• Aktiv i evangelistiskt kristna föreningar.

Dan Diker

• Israelisk reporter och mediestrateg.
• Född i USA men utnyttjade som jude de israeliska invandringsreglerna år 1990.
• Anställd för bland annat statliga Israel Broadcasting Authority.
• Har tillåtits göra analyser och nyhetsrapportering för BBC och CNN.

Sven Busch

• Svensk-judisk tandläkare engagerad i mediefrågor.
• Undertecknare av ett upprop i DN som kallar Svenska kyrkan anti-judisk och anklagar dem för att indirekt stödja ”arabisk-palestinskt” våld.

Mats Olofsson

• Bibelfundamentalist som menar att ”judarnas återkomst” till Palestina var ett mirakel som visar att bibelns profetior om judafolket är trovärdiga.

FIDIM länkas till av många andra svenska hasbara-organisationer. Däribland Menorah, israeliskt.com, Judstud, Samfundet Sverige-Israel och Zionistiska Federationen. Dessa och andra organisationer ska förhoppningsvis granskas i senare bloggposter!

 

Banner på FIDIM:s hemsida med länk till ADL, en lobbygrupp grundad av B’nai B’rith i USA.

 

Konsulat språkrör för Israel?

Från miljöpartiets Mehmet Kaplan i gårdagens interpellationsdebatt i Riksdagen:

Vi besökte det svenska konsulatet. Flera av oss blev väldigt förvånade över att den version som vi fick höra där i princip var det som den israeliska regeringen gav uttryck för. Man hade alltså blivit någon form av språkrör för den israeliska regeringen. Det har väl aldrig varit meningen med våra utlandsbeskickningar?

Frågan aktualiserar Bulten i Bos post från november, där han frågade sig varför den islamhatande sverigedemokraten Kent Ekeroth fick jobb på Sveriges ambassad i Tel-Aviv.

Jag återkommer på bloggen om Ekeroth och hans organisation FIDIM imorgon.

Johannes Forssberg: världskalifat motiv till 11/9

 

På ledarsidan i dagens Expressen kan läsas en kort text skriven av Johannes Forssberg, där han går till angrepp mot kulturskribenterna Åsa Linderborg och Erik Wijk. Med hjälp av en del lösryckta citat och ett helt otroligt textreferat lyckas han få det till att dessa hyllar 11-septemberattentaten.

Sådana här tjuvknep är vanliga inom journalistik och de flesta läsare lär vara kritiska nog att ta anklagelserna med en nypa salt, men följande av Forssbergs meningar hänger jag särskilt upp mig på:

Att drygt 20 män, i syfte att upprätta ett diktatoriskt världskalifat, dödade tusentals gav ”frihet” åt förtryckta folk, menar skribenten. (min kursivering)

Kaparna anföll alltså USA för att de ville skapa ett diktatoriskt världskalifat? Detta har jag hört en gång tidigare och det var i en DN-debattartikel skriven av Lisbeth Lindeborg, en uppenbar islamofob. Jan Guillou reagerade då och noterade likheterna mellan ”världskalifatet” och forna tiders teorier om den judiska världskonspirationen. I Lisbeth Lindeborg och Johannes Forssbergs hjärnor är Al-Qaida det nya ZOG.

Lindeborgs och Forssbergs tes om ett världskalifat är relativt nytt. Men andra konstiga motiveringar till dådet har angivits, där man gärna vill få det att framstå att terroristernas enda motiv var ondska. President Bush deklarerade tidigt att terroristernas motiv var ”för att de hatar frihet” och ”vill angripa vårt sätt att leva”. Det hade inget med amerikansk utrikespolitik att göra enligt honom således.

Vad säger förövarna själva om motiven till 11-september? Om man lyssnar till dem blir det genast tydligt vad det är som gjort dem så förbannade. Usama bin-Ladin brukar nämna två anledningar till motståndet mot USA: 1. de amerikanska militärbaserna i Saudiarabien och 2. stödet till ockupationen av Palestina. Det som var direkt avgörande för WTC-attacken var Israels barbariska krig mot Libanon 1982. Detta förklarade han i ett videoinspelat tal:

I say to you, Allah knows that it had never occurred to us to strike the towers. But after it became unbearable and we witnessed the oppression and tyranny of the American/Israeli coalition against our people in Palestine and Lebanon, it came to my mind.

The events that affected my soul in a direct way started in 1982 when America permitted the Israelis to invade Lebanon and the American Sixth Fleet helped them in that. This bombardment began and many were killed and injured and others were terrorised and displaced.

I couldn’t forget those moving scenes, blood and severed limbs, women and children sprawled everywhere. Houses destroyed along with their occupants and high rises demolished over their residents, rockets raining down on our home without mercy.

The situation was like a crocodile meeting a helpless child, powerless except for his screams. Does the crocodile understand a conversation that doesn’t include a weapon? And the whole world saw and heard but it didn’t respond.

In those difficult moments many hard-to-describe ideas bubbled in my soul, but in the end they produced an intense feeling of rejection of tyranny, and gave birth to a strong resolve to punish the oppressors.

And as I looked at those demolished towers in Lebanon, it entered my mind that we should punish the oppressor in kind and that we should destroy towers in America in order that they taste some of what we tasted and so that they be deterred from killing our women and children.

För övrigt nämnde bin-Ladin Sverige när han vände sig mot Bush:s påståenden om att motiven till attackerna var frihetshat:

If so, then let him explain to us why we don’t strike for example – Sweden?

Att det skulle vara rationella motiv bakom attackerna godtas dock inte av dem som vill se fortsatt demonisering, ökade motsättningar och krigshets mot muslimska länder. I synnerhet vill man sopa under mattan att Israels ageranden är inblandade.

Att damma av en gammal världskonspirationsteori gör det hela så mycket enklare då.

Vad hände med Iraks nya flagga?

Minns ni när den av USA tillsatta interimsregeringen försökte byta ut Iraks flagga? Det blev upprörda känslor i Bagdad och den nya flaggan kopplades samman med Israels.

Samtliga arabiska flaggor innehåller något av färgerna grönt, rött och svart. Många innehåller alla tre. Grönt associeras starkt med islam, svart med den av shiamuslimer vördade Imam Hussein och rött med arabisk nationalism. Färgerna har genom historien hållt ihop de arabiska länderna från Palestina till Irak.

Den nya flaggan liknade dock ingenting som funnits i arabisk historia och var främmande till alla mellanösterns flaggor förutom en. Flaggan pryds av en ljusblå halvmåne, två blå och en gul rand. Upprörda röster i Bagdad protesterade och hävdade att flaggan medvetet var gjord för att associera till den påtvingade sionistiska staten och dess ideologi.

Oavsett om dessa teorier stämmer vore det intressant att veta vad som hände med flaggan till sist. Irak syns fortfarande i officiella sammanhang under den gamla hederliga flaggan och det var länge sedan man hörde något om det nya koloniala påhittet. Ifall någon vet är det bara att berätta i kommentarsfältet!

Ny israelisk apartheidlag

I onsdags antogs en lag som tillåter Israels regering att dra medborgarskap från och deportera medborgare som anses opatriotiska mot den judiska staten.

Kriterier för att räknas som opatriotisk kan vara att man besökt ett ”fiendeland” eller ”uppmuntrar till terror mot Israel”. Det senare är öppet för tolkning och en del är rädda för att det helt sonika räcker med att vara palestinsk för att kunna innefattas. Israels justitiekansler har sagt att lagen strider mot internationell rätt.

Lagen kommer strax efter att diskriminering i Knesset uppdagats, där arabiska medlemmar tvingas söka tillstånd för saker som att gå på toaletten.

Läs mer på IMEMC.

Israel-supporters hävdar att landet inte är en apartheidstat

Grusade förhoppningar

Det lagförslag jag skrev om i tidigare bloggpost har efter idel motstånd från vissa grupperingar nu givits ett ”ethics exemption”.

Syftet är naturligtvis att möjliggöra obegränsad fortsättning av AIPAC:s och liknande organisationers indoktrineringsresor för politiker och journalister till Israel.

Som Kurt Nimmo uttrycker det:

Once again, we are served up an object lesson on who runs things in Washington.

AIPAC:s logotyp

För att inte vara alltför negativ

En lite mer positiv nyhet som nämns i tidigare hänvisad artikel är ett lagförslag som försvårar för lobbyister att bjuda amerikanska politiker på resor utomlands. Detta får konsekvenser för Israel-lobbyn:

As a result, his and other Jewish organizations will have to leave their lobbyists at home on trips to Israel. Some groups will set up educational divisions as a way of enabling the visits. Brooks said it would hurt the value of these trips if some of the most informed members of organizations would be unable to come.

Traditionellt sett har amerikanska politiker systematiskt förts på Israel-lobbyns propagandaresor – i fjol handlade det om över hundra kongressmän (fenomenet verkar f.ö. även existera i Sverige) – men resorna försvåras alltså förhoppningsvis framöver.

Amerikanska kongressledamöter i Israel med Ariel Sharon 2003

Jerusalem Post skryter om antalet judiska kongressledamöter i USA

Antalet judiska kongressmän i USA har alltid varit stort, men i år är det större än vanligt - siffran hamnar på 43, enligt Jerusalem Post. Tidningen tillägger att anmärkningsvärt många får maktpositioner i nyckelkommitéer relaterade till Israel. En tidigare direktör för USA:s mäktigaste lobbygrupp, AIPAC, intervjuas och säger med ett leende på läpparna hur detta påverkar USA:s stöd till Israel:

”Like chicken soup, it won’t hurt”

Vi kommer alltså se ett fortsatt enormt ekonomiskt och politiskt stöd till denna krigiska apartheidstat (Israel får redan i nuläget drygt 120 miljoner i direkt och indirekt bistånd varje dag från USA). Även krigstrummorna mot Iran lär fortsätta dundra.

Den judiske kongressmannen Tom Lantos efter en bönestund för Beiruts slaktare, Ariel Sharon