Läste i dagens Aftonbladet en kolumn av Wolfgang Hansson. Den handlade om påven Benedictus predikan där han kritiserar islam och citerar en medeltida byzantisk kejsare som gör detsamma med mycket grova ord. Kejsaren ifråga hade som motiv att hetsa fram ett korståg mot hans turkiska grannar i öst och om man får nästan känslan av att dagens påve försöker göra samma sak. Benedict har tidigare motsatt sig Turkiets inträde i EU av den simpla anledningen att det är ett muslimskt land och år 2004 skrev han brev till de amerikanska biskoparna och hotade att bannlysa de biskopar som röstade på Bushs motståndare John Kerry i presidentvalet. En enorm skillnad från hans föregångares politik som markerade avstånd från Bushs krig och sökte närmande mellan de monoteistiska religionerna.
Men Hansson säger i sin kolumn inte ett kritiskt ord om påvens predikan, utan inleder tvärtom med att fördöma att muslimer reagerat: ”Extrema muslimska grupper utnyttjar varje tillfälle att elda på massorna.”
Att muslimer reagerar när kristendomens högsta föresträdare skymfar deras religion är för mig självklart. De ser med rätta citaten i sitt sammanhäng - en västvärld som blir alltmer hätsk i sin politik mot muslimska länder och som får alltmer stöd från höga religiösa ledare. Att även extremister som Al-Qaida reagerar och utnyttjar händelsen kan knappast vanliga muslimer lastas för – lika lite som att vanliga kristna behöver lastas för vad påven sagt och vad främlingsfientliga partier runt om i Europa nu försöker slå mynt av.
Det ska tilläggas att en överväldigande majoritet av de protester som hållts mot påvens tal varit fredliga. Den folkmassa som Wolfgang Hansson har på bild och försöker framställa som extrem är säkerligen inget annat än en vanlig fredlig demonstration – vars medlemmar demoniseras bara för att de bär skägg och konstiga kläder. Ett plakat säger visserligen att det kristna samfundet bör reagera mot påvens hatpredikan men detta är inte värre än att Wolfgang Hansson i sin artikel kollektiviserar och kräver att muslimska instutitioner runt om i världen ska reagera mot våld.
Sen börjar Hansson babbla om självcensur och att det är omöjligt att kritisera islam. Bullshit säger jag! Ingen annan religion kritiseras och utsätts för illvilliga pennor än just islam i dagens västvärld. Bara det faktum att ingen yppar ett kritiskt ord om påvens predikan i Europa visar på hur okontroversiellt detta är. När predikningen nämns är det bara för att fördöma att muslimer reagerar och media försöker blåsa upp reaktionerna till så stora proportioner som möjligt. Rubrikerna lyder exempelvis ”muslimer rasar mot påven” snarare än ”påven förolämplar islam”. Att den muslimska världen är beredd att förlåta vid en ursäkt ger inte Wolfgang Hansson ett nickel för – han förlöjligar tvärtom kraven på ursäkt och vill att den bespottade parten ska lägga sig ner platt och acceptera spottloskan utan ursäkt.
Som bekant (för alla utom Hansson) har påven inte bett om ursäkt. Det han har sagt är endast att han är ledsen för att muslimer tagit illa vid sig av vissa delar av hans tal. Det är som att nita någon och sen be om ursäkt för att personen får en blåtira. Påven har visserligen i efterhand sagt att han inte delar den medeltida korstågshetsarens åsikter men ser man det citerade stycket i sitt sammanhang – där påven pratar islam och jihad förstår man väl mycket väl att han använt sig av citatet för att styrka sin islamofobiska agenda.
I slutet av artikeln gör Hansson det påven försökt göra – sammankoppla islam med våld. Hansson skriver: Frågan som ingen vågar diskutera öppet är om islam uppmuntrar till eller accepterar våld. Jag kan inte tolka Koranen, men dagligen ser vi bevis på att radikala muslimer tycker att våld i religionens namn är okej i form av självmordsbomber och terror.
För det första är det en lögn att ”ingen våga diskutera” detta. Jag har själv läst artiklar både i Aftonbladet och granntidningen Expressen som går långt i sådana här ”diskussioner”. Som exempel kan tas artikeln ”Islam är en farlig religion” av Ulf Nilson i Expressen – en artikel som spelar på sådana här fördomar och nidbilder till den grad att den nästan kan anses vara hets mot folkgrupp.
Historien har dock visat att islam är en fredens religion. Detta kan man inte minst se på de delar i Europa som befunnit sig under muslimsk styre, exempelvis morernas Spanien och ottomanernas Balkan och Grekland, som alla uppvisat en imponerande tolerans och mångkultur även i tider där häxbränning och inkvisation var standarden i den kristna världen. Påven anklagade islam för att vara svärdets religion men ordet svärd nämns inte en enda gång i Koranen (till skillnad från Bibeln där det nämns 424 gånger). Islam förbjuder uttryckligen i Koranen krig förutom i självförsvar och mot dem som hindrar religionsfrihet. Koranen nämner också att det inte får finnas tvång i religösa frågor, varför kristna och andra minoriteter kunnat leva kvar i mellanöstern ända sedan islams tillkomst på 600-talet.
Att islam är en ”svärdets religion” är en ogrundad nidbild som växte fram under korstågen och kriget mot morerna och som återigen börjar växa sig stark i takt med dagens krig mot terrorism blir mer och mer riktat mot muslimerna. Läs mer om detta och om påven Benedictus i Michael Carmichaels utmärkta bloggpost här i ämnet så kommer det bli än mer uppenbart att Wolfgang Hansson i denna artikel går i neokonservatismens och islamofobins fotspår snarare än yttrandefrihetens.
EDIT: Hanssons artikel hyllas av den judiska bloggen Al-Hamatzav.
EDIT 2: Al-Hamatzav redigerar sin bloggpost och fokuserar nu mer hyllningarna på Hanssons allt mer pro-israeliska hållning. De lägger dock till att Aftonbladet skulle ha en ”islamist-vänlig linje” vilket är bland det dummaste jag hört.
Den förre påven Johannes Paulus kysser Koranen medan den nye påven går i medeltida föregångares fotspår.
